Maniskt sökande
Internet är bra. Och dåligt. Efter långt, ostrukturerat surfande är jag mer stressad än någonsin. Jag har snurrat runt och kikat på jobbsiter, bemanningsföretag, bostadsutbud, intressanta företag, facksidor och branschtidningar. Det finns sjukt mycket. Och jag blir sjukt stressad. För varje grej jag läser inser jag att jag inte räcker till. För varje gång jag tänker så inser jag att jag måste ha en mer realistisk målsättning eller genomgå en personlighetsförändring. Och sedan blir jag förbannad. Jag trivs med att vara lugn och tyslåten. Alla behöver inte höras och synas hela tiden. Men arbetsmarknaden är hård. Extra hård för de som är som mig. De som inte tar för sig. Jag vill hitta en balans mellan att fortsätta vara den Jenny jag trivs med och en Jenny som vågar visa framfötterna.
Mitt maniska sökande handlar inte bara om att söka på Internet, det handlar också om sökandet efter mig själv. Ett sökande som antagligen kommer att fortsätta livet ut. Är det inte så för alla? Desto mer man tar in från omvärlden, desto mer finns det att fundera över, bearbeta, ta ställning till och så vidare ...
Stäng av allt en liten stund
Njut av lugnet, bygg din grund
Tiden går men ta det lugnt
Våga lyssna när hjärtat slår tungt
Då har varit och framtiden stundar
Lev i nuet när du grundar
Minns det fina du har haft
Blicka framåt, samla kraft
Godnatt