Innehåll, form OCH målgrupp ... ?

Med halvpanik har jag läst igenom min senast inlämnade uppgift i copykursen. Orden, meningarna och formen känns bra. Målgruppsanpassningen och innehållet är det värre med. Jag kommer att få bannor för det.

Jag läste även några av de andras lösningar. Många har lyckats betydligt bättre med att prata till den tänkta målgruppen. Många har ett betydligt rikare innehåll. MEN (ja, det är ett stort men), jag älskar inte deras texter för det. Jag vill inte såga men jag vill våga se svårigheterna i att träffa rätt på alla punkter; innehåll, form och målgruppsanpassning.

Jag ägnade för lite tid till research inför skivandet. Jag har bara mig själv att skylla för min knappa prestation. Som tur är så fick jag ut ganska mycket av att missa målet. Det jag rent teoretiskt vet sedan flera år tillbaka uppenbarade sig plötsligt i praktiken. Mycket tydligt dessutom.

Det är livsnödvändigt att få svart på vitt ibland. Annars är det så lätt för mig att tycka att jag vet allt om allting samtidigt som jag egentligen inte har en aning om hur jag ska göra någonting.

Svårt. Förbannat svårt!

Oväntat regn

En loj dag idag. En loj jag. Helger kan tydligen tära på krafterna :-)

På väg hem från stan nyss så började det helt oväntat att regna. Bara lite. Jag fick en totalhärlig höstkänsla. Kyligt i luften, vackra träd, blåst och regn. Och det luktar så gott ute! Skönt sedan att komma hem, ta på mystofflor och kura ihop sig i soffan.


Jag är utmanad

Utmanad av Linda

5 saker i min frys:
-Älgkött
-Päronsplitt
-Broccoli
-Falafel
-Köttbullar

5 saker i min garderob:
-Tröjor som jag inte använder
-Dammsugare
-Jeans
-Jackor
-Klänningar

5 saker i min bil:
-Har ingen egen bil så....

5 saker i min handväska:
-Rosa läppstift
-Plånbok
-Spegel
-Mobil
-"Första-hjälpen-kit"

5 personer jag utmanar:
Ingen faktiskt.


Drömmar om Italien

Reslust, bortlängtan och drömmar om Italien. Åååh ...

En enorm vilja att befinna mig någonstans i Italien, just precis nu, infann sig plötsligt. Kanske inte så oväntat eftersom jag alltid vill resa och ofta funderar på just Italien. Kanske inte alls särskilt förvånande att den här känslan infann sig precis nu när jag sitter och googlar efter italiensk inspiration till min aktuella plugguppgift.

Ska drömma vidare ... och hoppas på mängder med ord, formuleringar och idéer.

p.s. Lägesrapport från min egen kommunikationsutvecklingsskola: Första dagen i skolan var inte optimal. Istället för att träna på att tänka kort verkade jag träna på att tappa tråden. Men det berodde nog på tillfällig sinnesförvirring :-) Nya tappra tag imorgon! d.s.

Ciao


Att tänka, skriva, prata ...

Jag är bra på att tänka. Särskilt länge och långt.
Att skriva klarar jag för det mesta. Långt, kort, svårt och enkelt.
Pratandet kan det vara si och så med. Ibland pratar jag inte alls, ibland är jag hejdlös.

Lyssna och läsa då? Det brukar inte vara några problem. Intresset kan förstås vara varierande ...

Så, jag borde ha bra grundförutsättningar för att kommunicera med min omvärld. Ändå verkar jag vara usel på just det. Därför börjar jag härmed i min egen kommunikationsutvecklingsskola. 

Steg ett i min egen skola blir att träna på korta tankar. Eftersom jag gärna vill dra allt sju varv extra i huvudet innan jag yttrar mig så missar jag många chanser att göra mig hörd. Jag kan inte alltid tänka långt och länge helt enkelt. När jag har kommit en bit på vägen i detta första steg så får jag fundera ut vad steg två ska innebära. Fortsättning följer kanske.

Fint med en egen kommunikationsutvecklingsskola :-)


Min spelplan

Nu har jag läst, läst och läst. Om copywriting, om försäljning, om kreativitet. Det går aldrig att läsa för mycket om sådant som intresserar en. Det går alltid att tvivla på sin egen kompetens. Alltid.

En av de saker jag läste som verkligen fastnade var att var och en bestämmer sin egen spelplan i livet. Typ jag kan bara lyckas med det jag tror att jag kan lyckas med. En något grov tolkning men till syvende och sist är det väl ungefär vad allt handlar om. Och det visste jag redan förut. Men ...

Jag tycks aldrig riktigt kunna tro på mig själv. Varken när det gäller det ena eller det andra. Och det här är förstås en stor bromskloss i mitt liv. Värdelöst, jag vet.


Bra svårt eller?

Jag står inför något bra svårt. Det är bra och det är svårt. Antagligen mest bra svårt. Och nu gjorde jag det ännu svårare, men inte bättre. Hmm ...

Det är mitt jobbliv som är såhär. Mitt ständigt odefinierbara jobbliv.

Det enda jag kan göra nu är att sätta kastrullen på spisen, ta tjuren vid hornen, sätta nyckeln i låset ...
Imorgon förstås. Det får bära eller brista.

Oplanerat party

Utgång igår. Slö idag. Jag sov ett par timmar för en stund sedan, mycket skönt.

Vi var på Oscar. Lite folk men det är ju precis innan löning förstås. Jag drack en ljuvlig Irish Coffee :-)
Jag var nog ganska off. Inte ett danssteg på hela kvällen faktiskt ... men hade trevligt ändå.


Laddad för att plugga

Dummare än tåget, det sammanfattar mig idag. Trots att jag slutade jobbet vid lunch är det inte förrän nu (22.16) som jag verkligen sätter mig för att plugga på allvar. Fram till nu har jag ägnat mig åt minst tre dumheter.

1. Jag hjälpte tränaren på en handbollsträningen för knattar.
Det var roligt och hade varit ett fantastiskt avbrott från pluggandet om det hade varit så väl att jag tillbringat några timmar innan träningen till att plugga.

2. Jag drack ett glas vin till den ovanligt sena middagen.
Ett glas vin gör mig sömnigare än Trötter. Det vet jag ju men ändå tyckte jag att det skulle passa sååå bra med vin just idag.

3. Jag ägnade mig åt en timmes högläsning (för mig själv).
Visserligen var det kurslitteratur jag läste och det gav fina idéer. Men högläsning tar förmodligen tredubbet så lång tid som vanlig tyst läsning. Jag hade roligt i alla fall, läste med olika dialekter för det var så trevligt att höra någon annan prata en stund ( jag vet att det är total schizofrenivarning på det där men jag hade suttit i ensam tystnad så länge).

På grund av dumheterna lär jag bli sittandes halva natten. För att lyckas har jag laddat med extra stakt kaffe och en extra fet playlist i Winamp. Oh yeah!! Bring it on bara ... det här kommer bli super.

Flygande insikt

På sistone har jag varit så irriterad över att så mycket hänger i luften. Det är både det ena och det andra som, ja, hänger i luften. Det har nästan gjort mig vansinnig. Ända till idag då jag insåg att det är jag som hänger i luften.

Dags att ta tag i någon slags inombordsstabilitet och hoppa ner på marken.

Hej och hå
Flyga eller gå


Lite lättare sinne

Nyss hemkommen från handbollsträningen. Pigg och hungrig. Något gladare, mindre ledsen (men tro inte att saknaden kommer att försvinna).

Jag ska göra varm choklad och ostmackor :-) Hur gott som helst! Till fikat ska jag roa mig med att skriva ungefär 40 annonsrubriker. Minst! Måste skapa 20 som är bra. Därför hinner jag inte skriva mer om något alls.


Nästan samma gamla visa

Jag har svårt att släppa min förlust. Nästan all min tankeversamhet har kretsat kring min mobil. Ändå har jag presterat bra på jobbet så en stor eloge till mig. Och faktiskt är jag inte lika ledsen längre. Därför ska jag nu presentera en positiv lista. Jag kallar den 10 asbra saker med min gamla mobil.

Min gamla mobil är asbra därför att den ...

... är liten och passar bra i mina fickor.
... har bra tangenter (eller kallas det knappar?) som är enkla att trycka på.
... inte stänger av sig själv 100 gånger per dag.
... har en superbra meddelandesignal.
... klarar av att kastas i golvet på morgonen när den försöker väcka mig.
... har en uppfällbar lucka.
... kan tappas utanför krogen och dyka upp nästa dag.
... är söt.
... har överlevt så länge som den har gjort trots taskig behandling.
... finns.

That's all folks!

Knastrassel

Jag vill ha tillbaka min mobil! Det var halvknasigt att spärra allt hit och dit men nu ska den inte gå att använda i alla fall. Ska nog besöka polisen imorgon och se om någon har lämnat in min kära vän. Jag är så ledsen. Vet att det kan verka överdrivet men jag är faktiskt riktigt ledsen över min borttappade mobiltelefon.

Snälla någon, bring it back to me.

Saknad mobil

Jag gråter och förbannar mig själv. Tappade min mobil igår. Så vansinnigt irriterande att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Imorgon ska jag ringa Aveny och taxi ... men jag tror att jag tappade den på väg från Aveny till taxin så det lär vara kört. Någon jävel har säkert hittat den och är glad för det. Jag brukar tro gott om människor men jag vet samtidigt att det kan vara dumt att göra det. Det finns förstås lite hopp om att någon vänlig själ lämnar in den till polisen. Men det är knappast någon högoddsare. Ska ringa Telia också och kolla om telefonen har använts. Kan man göra det?

Måste fortsätta tjura över det här en bra stund till. Längtar till imorgon då jag åtminstone kan göra några tappra försök att lokalisera min kära vän. Livet är hopplöst utan mobiltelefon.

Total prestationsångesthysteri

Jag kan inte. Jag vet inte hur jag ska göra eller hur jag ska tänka. Panik, panik. Eller så gör jag bara och låter det bli som det blir. Vem kan hjälpa mig nu? Jag känner mig just nu så inspirerad och kreativ när det gäller allt ... förutom uppgiften jag måste lämna in på fredag. Hur ska detta sluta??

Ska fortsätta försöka och hoppas på att prestationsångesten lossnar. Måste. Panik! Ajajaj.

Mitt problem här i livet är att jag gör allt svårare än vad det egentligen är. Kanske för att jag älskar utmaningar?
Heh ... där fick jag en fin motivering till mitt CV :-D (NOT!)


Det är svårt att tänka

På sistone har jag haft svårt att fokusera. Kanske beror det på att jag har befunnit mig i en ständig ovisshet. Men egentligen så är väl livet så för alla, alltid.

Jag blir vansinnigt frustrerad i alla fall. Har jag tappat huvudet eller?

Läste kanske världens bästa citat idag (Albert Einstein (såklart, vem annars?)):

Fantasi är viktigare än kunskap.

Så sant. Så svårt att ta till sig. Så underbart!
En bättre utmaning får jag leta länge efter ...

När det bekanta blir främmande

Jag tillbringade förmiddagen i Mittuniversitetets bibliotek. Tidigare även känt som mitt andra hem. Det går inte att inte trivas där. Men idag kändes allt så främmande. Raderna med bokhyllor var placerade precis som förut, personalen var densamma, borden och stolarna stod där de brukar stå ... men ändå. Jag hör inte hemma där längre. Jag kan fortfarande sitta där, läsa och trivas men biblioteket är främmande nu. Det känns konstigt att något så bekant plötsligt inte är så bekant ...

Annars inget nytt under solen. Försöker studera, kreativisera och leverera.

Busfasonerna måste upphöra

Tre gånger på sistone har jag busat på ett dåligt sätt. Jag har tjuvrökt. Alltså bara tjuvrökt för mig själv ... det är inte någon annan jag försöker dölja det för. Vet inte vad som har flugit i mig men jag skyller på stress, förvirring och depp. Nu är det slutbusat i alla fall. Fy vad äckligt med rökning, vem vill hålla på med sådant? Inte jag! Dessutom har deppet passerat och bara två dåliga skäl räcker inte som anledning.

Knäck din cigarett
Alltid lika lätt
Kasta bort din snus
Och döda ditt lyckorus

Typiskt dåligt.





Det var så roligt ...

Idag på lunchen var det så lustigt. Jag och storebror åt ärtsoppa och pannkakor ( jag kunde alltså inte motstå pannkakorna). Och nu till det lustiga ...

Jag tycker om senap men har inte det i ärtsoppan. Min bror däremot tycker inte om senap, men i ärtsoppan, minsann, där vill han ha senap. Tänk vad tokigt det kan vara ibland :-D Helt galet liksom.

Pannkaka är alltid så rätt
Gör mig glad och riktigt mätt

Top of mind - lunchfunderingar

I dagens matlåda har jag fisk, spenat och potatis. Det är gott, gott, mycket gott!
Men ... dagens lunch i restaurangen är pannkaka. What to do? Jag tror att jag måste äta pannkaka.

Total beslutsångest. Pannkaka, fisk, pannkaka, fisk, ole, dole, pannkaka. Så får det nog bli :-D

Tjo fadderittan mat!

På en flygande cykel

Kom hem från en bra dag på jobbet, kraschade i soffan en stund, åt fisk, spenat och potatis. Sedan tog jag en härlig dusch och klev ur den som en helt ny person. Jag kände mig pigg, glad och fantastisk. Det var knappast igår.

Så tog jag min käre kompanjon cykeln till träningen (alltså jag skulle förstås inte träna, då hade jag inte duschat innan). Och vet du vad, cykeln flög fram över vägarna. Genom stan, över trottarkanter och under broar. Svisch bara! Kan det vara så att det är fantastiskt att cykla när humöret är i höjd med Eiffeltornet? Ja!

Jag behövde helt klart denna glädje :-) Härligt att den inte var borttappad för gott.

Septembersolen lyser

Efter en grå, grå regnfull dag så lyser nu solen :) Jag tycker det är mysigt med regn men lite solljus behövs i min tillvaro. Ska cykla iväg till träningen om ett par timmar och jag hoppas att det fina vädret håller i sig.

Har man inget att säga kan man alltid prata om vädret.

Just igår var jag svag

Just idag är jag stark ... Kentas låt tar mig till himmelriket (men jag är inte en hängiven Hammarbysupporter). Dagar som gårdagen behöver jag verkligen en sådan låt för att klättra upp igen. För just igår var jag svag. Elak, irriterad, sur, bitter, trött, grinig, arg, otrevlig och mer less än någonsin. Sådan var jag igår. Så vill jag inte vara.

Så, just idag försöker jag vara stark.

Jag försöker men har verkligen tappat något. Vet inte om det är lusten, orken eller förmågan. Men ... allt som inte är stulet kommer igen :-) 

Framåt!