jennyhelena

Jag drömmer ofta om att träffa en magisk människa. Jag har mött magiska människor men aldrig just den där personen som är alldeles särskilt magisk för mig. Jag trodde i höstas att jag verkligen träffade fantasipersonen men det var kanske inte riktigt så. Fast jag tror inte att någon har  påverkat mig på det sätt som han gjorde. En fantastisk människa som jag har lite svårt att få ur huvudet.

Tänk att möta någon som öppnar allt. Öppnar världen, öppnar hjärtat, öppnar ögonen och öppnar livet. Kanske ska man skapa sin egen lycka men människor som fascinerar och inspirerar skapar lycka för mig.

Nu ska jag dyka ner i sängen och sova. Och drömma.

Sommaren är på väg ... livet blir underbart snart.

Det är soligt och vinden har dragit sig tillbaka. Men det är trångt. Panik. Alternativet kanske är tomhet. Jag kanske föredrar det. Kanske inte. Tomt eller trångt?

Solen går i moln nu och snart går den ner. Då kanske vinden tar fart och blåser bort allt som är i vägen. Fast ingenting är i vägen. Bara jag. Ändå är det trångt. Sol eller vind?

Vagt kanske men jag vet vad jag menar. Så är det alltid.

Dagens ...

... klokhet och absoluta sanning: Skönhet går före skönhet
... musik: Andrew Strong och Miss Li
... tanke: Ensam är inte stark
... mat: Först ingenting, sen ingenting, sen pizza
... oj, det glömde jag hemma: Insulin
... pyssel: Skåpstädning på jobbet
... fråga: När blir det annorlunda nästa gång?

Tänk vad tröttsamt det kan vara att åka bil. Färden till stugan var smärtsam på grund av bakfylla, toksol och en guppig väg. Det har aldrig varit så skönt att kliva ut i den friska  luften som det var när vi äntligen kom fram.

Helgen har sedan dess varit superhärlig. Mycket mat förstås, lite fiske, några svängar med fyrhjulingen, sällskapsspel, solsken och frisk havsluft. Och så såg vi en havsörn! Livet på landet är för härligt :-)

Känns sådär att gå till jobbet imorgon.

Alla blir kära i mig. Den ena efter den andra. Det förstår väl jag att det är lätt att falla för mig. Men varför faller inte jag? Jag vill ju bli kär.

Ja, jag ljuger. Klart att inte alla blir kära i mig. Men sanningen är den att jag aldrig faller för dom som faktiskt faller för mig. Kanske är det bara jakten som är kul. Kanske. Men jag hoppas att det inte kommer vara så för alltid. Jag vill ju bli kär.

Jag saknar förut. Fast tycker om nu också. Men det känns vemodigt att det aldrig mer blir som förr ... Kvar är bara jag.

Boken jag läser heter Det kan bara bli bättre. Det säger väl allt ...

Tillbaka till hockeyn. Hoppas grabbarna i Modo fixar det ikväll!