Efter jobbet
Sjukt kul After Work igår!! Kan inte tänka mig att det finns bättre jobbarkompisar någonstans i hela världen :) Vi åt god mat, drack goda drycker och skrattade väldigt mycket. Och skratt var precis vad jag behövde! Idag är jag kanske lite sliten men det gör ingenting. Ska återgå till soffa och chips nu. Mer än så blir det inte idag. Tjing!
Frusen tid
Kylan kryper närmare och närmare. Den här tiden på året är jag ofta frusen. Men tiden är allt annat än frusen. Den forsar snarare fram som glödhet lava. Dagarna är för korta. Nu har jag klagat på det i hundra år snart, hemska tanke vad pessimistisk jag verkar vara. Det är väl bara att ta vara på varje minut och utnyttja all tid maximalt. Nej, så enkelt är det inte. Det är svårt. Men så ibland kommer stunder då tiden står stilla ... det är som att jorden slutar snurra. Om jag lär mig de gemensamma nämnarna för sådana tillfällen; vilka situationer, känslor och omgivande element som krävs, så skulle jag kunna skapa frusen tid. Kanske?
En låtsastanke tar sakta fart
Fantasivärlden existerar snart
En låtsastanke tar sakta fart
Fantasivärlden existerar snart
Ja, vielleicht
Ska jag ta mig tid att dragspela igen till våren? Ja, kanske. Låta nätterna ägnas åt hejdlös bokläsning? Ja, kanske. Klättra i alla berg, hoppa studsmatta varje dag, hitta tillbaka till kommunikationsvetenskapen (som jag älskar), sjunga karaoke tills alla andra lessnat och gått hem, lära mig mer om allt som fascinerar mig (och det är mycket), leva i handbollsvärlden, resa jorden runt på alldeles för många dagar, plugga till bibliotikarie, lära mig surfa. Ja, vielleicht ... aber ... Jag vill ju vara där jag är nu och lära mig allt om det också. Andas och leva i trävärlden typ. Ja, det vill jag också. Ska jag bli mer effektiv? Ja, kanske.
Jag trodde det var enkelt
Ja, nog är jag allt lite komplicerad ibland. Precis som alla andra. Men jag har alltid trott, och alltid upplevt, att allt är riktigt enkelt. Att livet bara är och är det rakt på liksom. Aber ... ja, det kommer alltid det dära aber. Livet är härligt ... men enkelt? Nja. Jag har en hel uppsjö med outtalade känslor. Och så får det förbli. Tji fick du.
Det är som vanligt med min blogg. Jag kan skriva en eller tolv böcker om ingenting men när det är verkliga känslor på riktigt så kan jag inte skriva någonting alls. Så är det och så kommer det att vara.
Men om jag ska säga något alls så vill jag gärna berätta att det finns fantastiska människor och jag önskar att det fanns fler. Godnatt.
Det är som vanligt med min blogg. Jag kan skriva en eller tolv böcker om ingenting men när det är verkliga känslor på riktigt så kan jag inte skriva någonting alls. Så är det och så kommer det att vara.
Men om jag ska säga något alls så vill jag gärna berätta att det finns fantastiska människor och jag önskar att det fanns fler. Godnatt.
Var är vardagen?
Tiden rusar, rasar och rinner iväg. Och mörkret är här för att stanna bra länge. Jag tycker inte att jag hinner med annat än att jobba. Det gör mig inte så fasligt mycket men lite mer grå hemmavardag skulle inte skada. Allt jag tänker att jag vill göra försvinner bort i något slags svart hål. Det blir till exempel ingen dragspelskurs för mig i höst. Rent fysiskt har jag ganska mycket energi till övers men huvudet säger tvärnej när jag försöker använda det på kvällstid. Så om jag ska försöka ta mig tid till något så borde det kanske vara träning. Men det finns så många huvudsaker jag vill göra också. Typiskt, typiskt mig att vilja för mycket och göra för lite.
Jag vet inte vad jag ska kalla dagarna som skenar förbi men jag vill inte kalla dom för vardagar för det är inte riktigt så här jag tänker mig att sådana ska vara. Nåja ... det blir nog annorlunda snart. Typ när jag bestämmer mig för att dagarna ska vara annorlunda.
Jag vet inte vad jag ska kalla dagarna som skenar förbi men jag vill inte kalla dom för vardagar för det är inte riktigt så här jag tänker mig att sådana ska vara. Nåja ... det blir nog annorlunda snart. Typ när jag bestämmer mig för att dagarna ska vara annorlunda.
På väg tillbaka
Så sakteligen börjar jag landa någonstans i verkligheten. Tvätten är tvättad, första arbetsdagen avklarad och jag börjar förstå att ingen kommer att servera mig efterrätt varje dag. Jag ser fram emot att kasta mig in i höstvärlden. Det finns massor med spännande saker som väntar på jobbet, här hemma har jag några böcker på tyska att njuta av och kanske kan jag hitta lite tid till vänner, kreativitet och träning. Ska ju förstås försöka flytta till Härnösand också. Så nog finns det en hel del att se fram emot :-) Precis här och nu har jag lite svårt att släppa taget om det ljuva livet på Nordkolleg men jag vet att vardagen brukar kunna vara ganska brutal när det gäller att bryta dagdrömmerier ... så snart minns jag väl knappt att jag varit där. Men jag fick mycket ovärdelig kunskap med mig hem. Om någon, mot förmodan, skulle vara intresserad av att köra en hemmagjord studiecirkel i tyska så är jag mer än gärna med :-)
So long.
So long.
Hemma
Jag vill så gärna skriva om veckorna jag har varit borta men jag vet inte om jag kan. Det skulle minst bli en bok. En totalt ointressant bok för alla som inte var där. Jag försöker med en "kort", och värdelös, sammanfattning.
Min resa började med ett par dagar i England. I Cannock för att vara mer precis. På APF Show (typ Englands största mässa för "skog och sådant"). Och vilken mässa det var! Träffade många trevliga besökare och kunder, lärde mig ett och annat om våra produkter och om denna marknad som jag kommer jobba mycket med. Det var otroligt givande och jag är sååå glad att jag fick möjlighet att åka. Historier om husvagnslivet lämnar jag oskrivna. Det funkade, jag har lätt att anpassa mig till väldigt annorlunda förhållanden. Mer än så skriver jag inte om det nu. Det var super att träffa UK-kollegorna och att vara på mässan. Mest spännande ...
Tyvärr fick jag inte möjlighet att prova.
Jag landade sedan i Hamburg. Kom på att jag inte hade en aning om hur jag skulle ta mig till Rendsburg. Strosade runt lite på flygplatsen och försökte bli klok på hur tågtrafiken fungerade ... frågade till slut en informationsherre (på tyska till att börja med men jag fick övergå till engelska...han var så kass på tyska...). Fick byta tåg inne i Hamburg och sedan bar det av mot Rendsburg. Väl framme kom jag på att jag inte hade en aning om vart jag skulle. Frågade en man i en kiosk och tack och lov visste han vilken buss jag kunde hoppa på och vilken tid den skulle gå :-) Jag brukar aldrig vara sååå ostrukturerad men min allt-ordnar-sig-livsfilosofi visade sig vara den enda rätta. När jag klev av bussen var jag visserligen lost igen men jag hittade två damer som jag kunde få hjälp av. Till sist kom jag fram till Nordkolleg. Och vilket härligt ställe jag hamnade på!
Om de två veckorna med intensiva tyskastudier har jag inte mycket att säga. Eller, jo, jag har precis hur mycket som helst och därför väljer jag att inte ens försöka berätta det. Det jag kan säga är att i princip varje vaken sekund var fullspäckad och tysk. Vi hade världens bästa lärare och gruppen var super. Livet på Nordkolleg var verkligen långt ifrån verkligheten. Jag har nog aldrig lärt mig så mycket på så kort tid. Har inte heller ätit så mycket förut ... kan ha lagt på mig ett par kilon men det struntar jag i. Har druckit några öl också ... och jag måste säga att det kan vara farligt att låta 11 svenskar tillbringa tid tillsammans så där; borta från hemmet, familjen, jobbet och verkligheten. Tycker ändå att jag höll mig väldigt skötsam, dels för att jag ville orka med lektionerna och dels för att lektionerna gjorde mig så trött att jag inte orkade röja. Men kul hade vi!
Jag orkar helt enkelt inte berätta om min vistelse i Tyskland. Det var två fantastiska veckor och jag kunde inte önska mig mer. Nu ska jag se till att hålla igång och fortsätta förbättra tyskan. Tänker även se till att åka till Tyskland lite nu och då :-)
Nu är jag bara hemma och supernöjd. Ler åt mina härliga veckor borta, njuter av att vara tillbaka och ser fram emot att jobba på måndag.
Godnatt
Min resa började med ett par dagar i England. I Cannock för att vara mer precis. På APF Show (typ Englands största mässa för "skog och sådant"). Och vilken mässa det var! Träffade många trevliga besökare och kunder, lärde mig ett och annat om våra produkter och om denna marknad som jag kommer jobba mycket med. Det var otroligt givande och jag är sååå glad att jag fick möjlighet att åka. Historier om husvagnslivet lämnar jag oskrivna. Det funkade, jag har lätt att anpassa mig till väldigt annorlunda förhållanden. Mer än så skriver jag inte om det nu. Det var super att träffa UK-kollegorna och att vara på mässan. Mest spännande ...
Tyvärr fick jag inte möjlighet att prova.
Jag landade sedan i Hamburg. Kom på att jag inte hade en aning om hur jag skulle ta mig till Rendsburg. Strosade runt lite på flygplatsen och försökte bli klok på hur tågtrafiken fungerade ... frågade till slut en informationsherre (på tyska till att börja med men jag fick övergå till engelska...han var så kass på tyska...). Fick byta tåg inne i Hamburg och sedan bar det av mot Rendsburg. Väl framme kom jag på att jag inte hade en aning om vart jag skulle. Frågade en man i en kiosk och tack och lov visste han vilken buss jag kunde hoppa på och vilken tid den skulle gå :-) Jag brukar aldrig vara sååå ostrukturerad men min allt-ordnar-sig-livsfilosofi visade sig vara den enda rätta. När jag klev av bussen var jag visserligen lost igen men jag hittade två damer som jag kunde få hjälp av. Till sist kom jag fram till Nordkolleg. Och vilket härligt ställe jag hamnade på!
Om de två veckorna med intensiva tyskastudier har jag inte mycket att säga. Eller, jo, jag har precis hur mycket som helst och därför väljer jag att inte ens försöka berätta det. Det jag kan säga är att i princip varje vaken sekund var fullspäckad och tysk. Vi hade världens bästa lärare och gruppen var super. Livet på Nordkolleg var verkligen långt ifrån verkligheten. Jag har nog aldrig lärt mig så mycket på så kort tid. Har inte heller ätit så mycket förut ... kan ha lagt på mig ett par kilon men det struntar jag i. Har druckit några öl också ... och jag måste säga att det kan vara farligt att låta 11 svenskar tillbringa tid tillsammans så där; borta från hemmet, familjen, jobbet och verkligheten. Tycker ändå att jag höll mig väldigt skötsam, dels för att jag ville orka med lektionerna och dels för att lektionerna gjorde mig så trött att jag inte orkade röja. Men kul hade vi!
Jag orkar helt enkelt inte berätta om min vistelse i Tyskland. Det var två fantastiska veckor och jag kunde inte önska mig mer. Nu ska jag se till att hålla igång och fortsätta förbättra tyskan. Tänker även se till att åka till Tyskland lite nu och då :-)
Nu är jag bara hemma och supernöjd. Ler åt mina härliga veckor borta, njuter av att vara tillbaka och ser fram emot att jobba på måndag.
Godnatt
En dag kvar. Och vilken dag!
Vet verkligen inte hur jag ska hinna med mig imorgon. På jobbet och efter jobbet. Till och med innan jobbet blir det stressigt (ett sannolikt antagande).
Jag är för trött för att få mer gjort ikväll så det blir till att störta i säng. Alternativet skulle vara att tvinga mig till ungefär två timmars vakenhet ... sedan skulle jag kunna vara effektiv hela natten. Det är nu tröttheten är besvärlig och jag ids inte ta mig över tröskeln ikväll. Imorgon blir det säkert inte mycket sovet men det är då det.
Såå, godnatt.
Jag är för trött för att få mer gjort ikväll så det blir till att störta i säng. Alternativet skulle vara att tvinga mig till ungefär två timmars vakenhet ... sedan skulle jag kunna vara effektiv hela natten. Det är nu tröttheten är besvärlig och jag ids inte ta mig över tröskeln ikväll. Imorgon blir det säkert inte mycket sovet men det är då det.
Såå, godnatt.
Inte packad igår. Packar idag
En slags utekväll med tjejerna igår. Jag och JoG började med soffhäng, vin och nötter på Oscar. Så småningom dök A, T & co. upp :-) Vi dansade lite men jag var inte i riktig partyform. Drog hemöver strax innan två och köpte kebab på vägen ... hemskt hälsosamt. Vaknade någorlunda pigg idag och jag har fått ett och annat undanstökat. Men packningen är långt från färdig. Tiden börjar bli knapp.
Ungefär så här har mitt packande sett ut de senaste timmarna: En tröja ner i väskan. Strosar runt och fixar med något annat. Ett par regnbyxor slängs i väskan. Fastnar framför valvakan. Funderar på hur många halsdukar och sjalar det är rimligt att ta med. Plötsligt börjar det ramla ner några grejer i väskan men mest bara det jag behöver till dagarna i England. Jag hamnar framför datorn. Kanske packar vidare imorgon ...
Well, en sak har jag kommit fram till. Jag är den typen av person som inte tar med ett paraply till England.
Ungefär så här har mitt packande sett ut de senaste timmarna: En tröja ner i väskan. Strosar runt och fixar med något annat. Ett par regnbyxor slängs i väskan. Fastnar framför valvakan. Funderar på hur många halsdukar och sjalar det är rimligt att ta med. Plötsligt börjar det ramla ner några grejer i väskan men mest bara det jag behöver till dagarna i England. Jag hamnar framför datorn. Kanske packar vidare imorgon ...
Well, en sak har jag kommit fram till. Jag är den typen av person som inte tar med ett paraply till England.
Lite färdig
Helt otippat kom jag på att jag måste fixa några saker innan jag lämnar landet på onsdag. Har idag tagit nytt kort till körkortet. Skit, skit, skit ... vill inte byta körkort! Jag tycker om mitt nuvarande där jag ser ung och oförstörd ut. Nu är det avklarat i alla fall. Jag fixade även några grejer inför resan och känner mig därmed lite färdig att åka. Borde packa men väntar till typ imorgon. Ikväll ger jag mig ut på stan en sväng. Tycker inte att det finns några andra alternativ när Angel och T ska ut :-)
Nu måste jag sätta fart. Ska försöka svira om och käka innan jag ger mig av. Synd bara att det är så svårt att få något gjort medan nagellacket torkar ... tur att jag är lite färdig i alla fall.
Over and out
Stand up and shout
Det är inte jag
Det händer att jag förvånar mig själv. Tänker nej, så gör inte jag. Just ikväll kom jag på att jag inte har skaffat boende i Tyskland ... det handlar bara om en natt innan jag får checka in på skolan men ändå, väldigt olikt mig. Visserligen brukar jag leva efter mottot att allt ordnar sig men samtidigt vill jag gärna ha koll på tillvaron. Imorgon kanske jag tar tag i det där. Blir mig själv igen. Eller, i och för sig, en natt på Hamburgs flyplats lär inte knäcka mig. Det där var bara ett litet exempel på att jag förvånar mig själv med att inte vara mig själv. Snurrigt värre :-) Lika bra att sluta där.
I helgen har jag försökt rensa min garderob. Det slog mig att jag har sparat många minnesvärda plagg och nostalgitrippare som jag är så var det några stora leenden som flög in när jag tittade igenom gamla undanlagda kläder. Den assnygga skjortan jag köpte på Jersey trodde jag aldrig att jag skulle slänga men ... alltså, hade den varit två storlekar större hade jag sparat den för evigt men den gick absolut inte att rymmas i och det känns dumt att den bara ska hänga och skräpa. Den lilla tröjan jag fick av handbollslaget på min födelsedag för hundra år sedan i Spanien kunde jag inte kasta. Vad sjukt kul den cupen var! Mina Maui-kjolar är kanske inte snyggast i världen men bra strandkjolar och jag kan ju inte göra mig av med dom, Lahaina var paradiset på jorden. Allt som är köpt där måste vara kvar :-) Det finns många fler sådana minnesplagg som jag har svårt att slita mig från. Och egentligen, nog ryms väl några stackars tröjor till ... Det där med att känna alldeles för starkt för saker och ting, det är jag.
Well, nu ska jag diska. Värdelöst!
Så jag ska verkligen flytta?
Min kära Linda undrar ... och det gör jag också. Eller, jo JA, flytta det ska jag. Troligtvis till Härnösand en sväng men än har jag varken hittat lägenhet där eller påbörjat försäljningen av my sweet home Alabama. Det enda jag vet är att jag är oerhört trött på att bo i en etta och för tillfället är jag även less på att pendla. Det finns inga egentliga skäl för mig att absolut stanna i Sundsvall så varför inte prova den stad (by?) där jag tillbringar ungefär 90 procent av min vakna tid (snarare en känsla än en faktisk uträkning)?
Dagen idag tillbringar jag hursomhelst till hundra procent i Sundsvall. Min rensning kom av sig igår så jag tar nya tag idag. Men först behöver jag en påtår och en spark i baken (vem ställer upp?).
Nu regnar det. Höstmys!!!
Nej, jag kan inte sluta
Tillbaka och börjar om igen, på samma stig som jag redan trampat upp. Eftersom jag har ett skrivbehov och eftersom det är några som kollar mina blogg varje dag så har jag kommit fram till att jag lika gärna kan fortsätta. I väntan på något bättre. Jag anade redan i somras att jag skulle ha lust att återkomma i höst och jag känner uppenbarligen mig själv ganska bra. Egentligen vill jag skriva något storslaget, intressant eller åtminstone läsvärt ... men när jag inte har något sådant att sätta ord på får mitt medelvanliga liv duga så länge. Bara för att det är så härligt att göra sig av med några tankar och ord.
Denna helg har inte varit alltför produktiv men jag har påbörjat några viktiga projekt. Allt i min garderob ligger just nu över hela lägenheten. En gigantisk rensning börjar ta form och garderoben är den första etappen. Jag tänker flytta snart och då kommer det kännas super att jag redan har gjort mig av med onödigt dravel. Kläder har jag visserligen skänkt bort några svänga under året men det finns säkert mer jag inte behöver. En stor kasse med skor är på väg till tippen och förhoppningsvis kan jag även få bort några andra saker. Det är härligt att hiva! (Nej, jag är inte sådan att jag bara köper och skrotar ... det jag gör mig av med nu är sådant som verkligen slitits ut eller legat på hylla flera år och skräpat.)
Jag saknar Lipton. Tänkte verkligen fara till stugan i helgen men det blev inte så. Jag har mycket att ta tag i på hemmaplan och det är ganska skönt att få något gjort.
Det var det. Premiären av min återkomst. Inte på något vis dramatisk eller extraordinär ... precis som det ska vara. Den som förväntar sig något mer intressant får läsa något annat helt enkelt.
Tjipp fallera och tjo
You know what to do
Denna helg har inte varit alltför produktiv men jag har påbörjat några viktiga projekt. Allt i min garderob ligger just nu över hela lägenheten. En gigantisk rensning börjar ta form och garderoben är den första etappen. Jag tänker flytta snart och då kommer det kännas super att jag redan har gjort mig av med onödigt dravel. Kläder har jag visserligen skänkt bort några svänga under året men det finns säkert mer jag inte behöver. En stor kasse med skor är på väg till tippen och förhoppningsvis kan jag även få bort några andra saker. Det är härligt att hiva! (Nej, jag är inte sådan att jag bara köper och skrotar ... det jag gör mig av med nu är sådant som verkligen slitits ut eller legat på hylla flera år och skräpat.)
Jag saknar Lipton. Tänkte verkligen fara till stugan i helgen men det blev inte så. Jag har mycket att ta tag i på hemmaplan och det är ganska skönt att få något gjort.
Det var det. Premiären av min återkomst. Inte på något vis dramatisk eller extraordinär ... precis som det ska vara. Den som förväntar sig något mer intressant får läsa något annat helt enkelt.
Tjipp fallera och tjo
You know what to do
Mys & Bo Kaspers
Vilken lördag! Jag började dagen med shopping :) Hittade inte allt jag sökte med lyckades få med mig några saker hem. Och så köpte jag och Ullis en present till söta Siri som vi har fått träffa nu. Jag for hem och pudrade näsan lite innan det bar av till systeryster. Hon, barnen, bror och jag bakade peppisar. Jag älskar pepparkaksbaklukten :D Vi gjorde ganska fula pepparkakor men det var kul i alla fall och det är väl det som är viktigt. Sedan drack vi glögg och lyssnade på julmusik innan det var dags att dra igång med middagen. Tacos! Mmmums, jag äter det alldeles för sällan nuförtiden. Vi käkade massor, surrade på och spelade lite bowling på Nintendo Wii. Och sedan ...
... Bo Kaspers Orkester på Aveny :D Jag, brorsan och hans kompis parkerade längst framme vid scenen. Så nära har jag aldrig varit BKO förut. Dom var bra! Kan inte beskriva det bättre än så ... dom har ju det där speciella som är så speciellt :) Charmigt och skönt! Lite besviken blev jag dock på att killen som spelade dragspel i en låt bara spelade på diskanten. Men, allt kan väl inte vara perfekt. Det kanske hade låtit konstigt om han hade basat?
Jag är supernöjd med hela gårdagen. Julkänslan kommer sakta smygandes. Live-musik ger alltid en enorm energikick och jag är glad att vi var där lyssnade.
Idag har helgmyset fortsatt. Fika hos Ullis med finbesök av Linda och Siri och sedan en sväng på julskyltningen. Nu väntar köket på mig. Mat behövs.
... Bo Kaspers Orkester på Aveny :D Jag, brorsan och hans kompis parkerade längst framme vid scenen. Så nära har jag aldrig varit BKO förut. Dom var bra! Kan inte beskriva det bättre än så ... dom har ju det där speciella som är så speciellt :) Charmigt och skönt! Lite besviken blev jag dock på att killen som spelade dragspel i en låt bara spelade på diskanten. Men, allt kan väl inte vara perfekt. Det kanske hade låtit konstigt om han hade basat?
Jag är supernöjd med hela gårdagen. Julkänslan kommer sakta smygandes. Live-musik ger alltid en enorm energikick och jag är glad att vi var där lyssnade.
Idag har helgmyset fortsatt. Fika hos Ullis med finbesök av Linda och Siri och sedan en sväng på julskyltningen. Nu väntar köket på mig. Mat behövs.
Nu är det slut på gamla tider
Helt i smyg fällde jag en liten tår idag. Sista dagen på jobbet. Tack och farväl för denna gång. Jag kanske återvänder till fryseribranschen någon gång i framtiden. Men inte på ett tag. Nu är det fullt fokus på Logosol som gäller. Men först ska jag ha en skön helg.
Jag är så tokmätt. Har käkat äggröra, skinka, chips, clementin och choklad. Hur tänkte jag egentligen? Jo, jag tänkte så här: Äntligen fredag! Mmm jag ska soffa och frossa järnet! Att jag aldrig lär mig att frosseri bara leder till total apati. Ska jag flytta mig från soffan lär jag få rulla iväg ...
Jaja. Ser verkligen fram emot morgondagen! Först ska jag till stan och shoppa loss. Kläder! Julklappar kanske. Sedan blir det pepparkaksbak, middag och glögg hos syrran. Och sist, men inte minst, Bo Kaspers på Aveny :D
Men nu ska jag försöka fixa naglarna, plocka ögonbrynen och sedan se Idol.
Tjing!
Jag är så tokmätt. Har käkat äggröra, skinka, chips, clementin och choklad. Hur tänkte jag egentligen? Jo, jag tänkte så här: Äntligen fredag! Mmm jag ska soffa och frossa järnet! Att jag aldrig lär mig att frosseri bara leder till total apati. Ska jag flytta mig från soffan lär jag få rulla iväg ...
Jaja. Ser verkligen fram emot morgondagen! Först ska jag till stan och shoppa loss. Kläder! Julklappar kanske. Sedan blir det pepparkaksbak, middag och glögg hos syrran. Och sist, men inte minst, Bo Kaspers på Aveny :D
Men nu ska jag försöka fixa naglarna, plocka ögonbrynen och sedan se Idol.
Tjing!
Upp, upp, ner
Det mesta känns så himla bra just nu. Jag känner mig gladare, piggare och mer inspirerad än på länge. Det är verkligen härligt :) Imorgon jobbar jag sista dagen hos pappa. En hel del vemod, som sagt, men jag längtar verkligen till mitt nya jobb. Undrar bara hur jag ska klara mig utan Lipton. Vill ha honom liggandes vid mina fötter när jag jobbar. Men, nog om deppandet över det.
Jag mår fint! Det har varit några hektiska veckor och det brukar alltid få igång mig. Jag behöver aktivera mig för att må bra. Så är det nog för nästan alla egentligen. Det är kul att ha kul :)
Men så fick jag en riktig käftsmäll igår. En nära vän har fått diabetes. Det är inte det att diabetes är särskilt jobbigt att leva med, för det är det inte, men jag vet hur det känns att ligga där på sjukhuset och inte kunna greppa det som händer eller förstå varför. Jag minns varenda känsla som om det vore igår ... men det är mer än tre år sedan jag låg där i sjukhussängen och undrade hur f*n livet skulle bli. Jag önskar så att min vän kunde få slippa det. Slippa sjukdomen, slippa grubbleriet och bara få må bra. Det önskar jag förstås alla. Jag vet att hon kommer klara det här hur bra som helst men det hjälper liksom inte att säga det. Till alla er som inte har diabetes kan jag berätta att livet är precis som vilket liv som helst och det finns många sjukdomar som är vansinnigt mycket värre ... ändå finns det dagar då det kan kännas tungt och orättvist och man kan bli förbannad på alla andra som inte fattar någonting. Typ. Jag hoppas att jag kan vara ett stöd för min vän.
Ja, så det finns lite tråkigheter i den annars ganska trevliga tillvaron. Men det är väl så livet är.
Natti
Jag mår fint! Det har varit några hektiska veckor och det brukar alltid få igång mig. Jag behöver aktivera mig för att må bra. Så är det nog för nästan alla egentligen. Det är kul att ha kul :)
Men så fick jag en riktig käftsmäll igår. En nära vän har fått diabetes. Det är inte det att diabetes är särskilt jobbigt att leva med, för det är det inte, men jag vet hur det känns att ligga där på sjukhuset och inte kunna greppa det som händer eller förstå varför. Jag minns varenda känsla som om det vore igår ... men det är mer än tre år sedan jag låg där i sjukhussängen och undrade hur f*n livet skulle bli. Jag önskar så att min vän kunde få slippa det. Slippa sjukdomen, slippa grubbleriet och bara få må bra. Det önskar jag förstås alla. Jag vet att hon kommer klara det här hur bra som helst men det hjälper liksom inte att säga det. Till alla er som inte har diabetes kan jag berätta att livet är precis som vilket liv som helst och det finns många sjukdomar som är vansinnigt mycket värre ... ändå finns det dagar då det kan kännas tungt och orättvist och man kan bli förbannad på alla andra som inte fattar någonting. Typ. Jag hoppas att jag kan vara ett stöd för min vän.
Ja, så det finns lite tråkigheter i den annars ganska trevliga tillvaron. Men det är väl så livet är.
Natti
Nya tider
Det nya jobbet närmar sig. Jag börjar bli nervös. Och givetvis kommer även vemodet smygande. Jag drabbas alltid av världens separationsångest. Att skiljas är att dö en smula har någon sagt någon gång. Lite så känns det för mig varje gång jag säger hej då till någon eller något. Även om det jag ger mig av till lockar hur mycket som helst.
Tack och lov brukar separationsångesten, vemodet och nervositeten försvinna nästan direkt när jag befinner mig i det nya. Det är bara precis de totala brytningspunkterna som smärtar.
Jag ser fram emot mina nya tider! Jag kommer att överleva även denna förändring i mitt liv och jag är övertygad om att den kommer stärka mig.
p.s. Om du vill ha hjälp med julrim får du mer än gärna säga till. I love! d.s.
Hela gården är täckt av snö
Och väntan är lång till nästa tö
Därför kommer du av glädje ropa
När du nu får en traktorskopa
Tack och lov brukar separationsångesten, vemodet och nervositeten försvinna nästan direkt när jag befinner mig i det nya. Det är bara precis de totala brytningspunkterna som smärtar.
Jag ser fram emot mina nya tider! Jag kommer att överleva även denna förändring i mitt liv och jag är övertygad om att den kommer stärka mig.
p.s. Om du vill ha hjälp med julrim får du mer än gärna säga till. I love! d.s.
Hela gården är täckt av snö
Och väntan är lång till nästa tö
Därför kommer du av glädje ropa
När du nu får en traktorskopa
Min rumpa
I lördags fick jag en rejäl komplimang för min snygga bakdel. Det är inte så ovanligt men jag blev ovanligt glad.
I år och dagar har jag fått komplimanger för min rumpa. Hade Facebook funnits under mina glansdagar skulle det garanterat ha funnits en skara fans :D Trevligt förstås. Jag kan förstå alla som fastnade för den för ungefär tio år sedan, då när jag var i hyffsad form. Men mycket har hänt sedan dess. Dels så har jag inte tränat lika flitigt och dels så tappade jag varenda form när jag fick diabetes och totalrasade i vikt. Det verkar ändå som att min rumpa har hittat tillbaka nu och därför blev jag så ovanligt glad över komplimangen i lördags. Den (måste ha varit och den) verkar vara jäkligt het min ända. Hundratals beundrare kan inte ha fel :P
Visst är jag så vansinnigt mycket mer än en snygg rumpa men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kommer att sakna min snygga bakdel den dagen den är borta. Om ett par år eller så ...
(Nej, det blir absolut ingen bild. Det räcker med att jag visade en bild på mig i mina nya glasögon häromdagen ... längre än så går jag inte.)
Vad brukar du få för komplimanger?
Coachens tips: Spela handboll.
I år och dagar har jag fått komplimanger för min rumpa. Hade Facebook funnits under mina glansdagar skulle det garanterat ha funnits en skara fans :D Trevligt förstås. Jag kan förstå alla som fastnade för den för ungefär tio år sedan, då när jag var i hyffsad form. Men mycket har hänt sedan dess. Dels så har jag inte tränat lika flitigt och dels så tappade jag varenda form när jag fick diabetes och totalrasade i vikt. Det verkar ändå som att min rumpa har hittat tillbaka nu och därför blev jag så ovanligt glad över komplimangen i lördags. Den (måste ha varit och den) verkar vara jäkligt het min ända. Hundratals beundrare kan inte ha fel :P
Visst är jag så vansinnigt mycket mer än en snygg rumpa men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kommer att sakna min snygga bakdel den dagen den är borta. Om ett par år eller så ...
(Nej, det blir absolut ingen bild. Det räcker med att jag visade en bild på mig i mina nya glasögon häromdagen ... längre än så går jag inte.)
Vad brukar du få för komplimanger?
Coachens tips: Spela handboll.
Mörker
Mycket prat om mörkret nu. I varenda vrå verkar det vara kolsvart. Jag hoppas på snö men lär få vänta. Mys i mörkret i all ära men visst behöver vi ljusare tider nu.
Jag älskar våra årstider och skulle aldrig vilja att hösten, vintern, våren eller sommaren försvann. Men ibland måste jag klaga lite ändå ... Vore jag människa annars?
Dags att börja fundera på julklappar? Ett lass snö till mamma, vita vidder till pappa, en snöfästning till bror och en park med snöänglar till syster ...
Det blir mycket kaffe idag.
Jag älskar våra årstider och skulle aldrig vilja att hösten, vintern, våren eller sommaren försvann. Men ibland måste jag klaga lite ändå ... Vore jag människa annars?
Dags att börja fundera på julklappar? Ett lass snö till mamma, vita vidder till pappa, en snöfästning till bror och en park med snöänglar till syster ...
Det blir mycket kaffe idag.
En glasklar värld
På promenaden till pizzerian uppenbarade sig en glasklar (men ack så grå) värld. I min nya glasögon ser jag allt! Det är tydligen inte så tokigt med lite mer styrka i glasen :)
Jag är inte tvärsäker på om jag valde rätt bågar men det kvittar för det är så härligt med fungerande glasögon. Kan vara skönt att skippa linserna ibland.
Jag ser mig omkring.
Jag är inte tvärsäker på om jag valde rätt bågar men det kvittar för det är så härligt med fungerande glasögon. Kan vara skönt att skippa linserna ibland.
Jag ser mig omkring.