jennyhelena

En riktig semesterhelg, det är vad jag har haft. Visserligen hälsade jag och mamma på mormor igår och det var inte så semestrigt men ändå skönt att fara dit. Vi tog en sväng till morfars minneslund också och det var fint. Sedan bar det ut till Åstön, världens vackraste ö. Där har jag bara varit, ätit gott och lekt. Klev faktiskt ner i havet också och det var ganska skönt. Jag älskar att vara i stugan! Önskar bara att jag hade någon som skulle vilja följa med mig dit. 

Idag har varit en underbar dag. Solsken och allt!

MIn älskling hade nog en underbar dag han också. Här vilar han efter lek och bad.

Jag ska försöka föröka mig. Det lär säkert ta några månader plus nio till innan det är i hamn men det är inte den stora graviditetsepidemin som har drabbat (eller förunnats om man så vill) mig. Det är förstås bloggsjukan. Jag tänker starta en till. Så småningom. Jobbar för fullt med olika uppslag till inriktningar. Ja, jag ska försöka mig på en seriös blogg. Kommunikation, pr, reklam, marknadsföring och sociala medier ... det är ju sånt som ligger nära till hands för mig men jag tvivlar på att det är där min nya blogg kommer att landa. Får se helt enkelt. Har minst tjugo idéer just nu men ingen klockren, jag vill hitta ett eller ett par områden som jag känner att jag kan paddla på med ett tag utan att sjunka.

När, var eller hur har jag inte spikat. Men den som väntar på något gott ...

Tjingeling! Do your thing :)

Solen skiner och livet leker! Ser fram emot en öl på stan med JoG ikväll :) Det är det som kallas prima liv mina vänner.

Men först ska arbetsdagen avklaras. Kanske ska jag hinna med en sväng till systemet också ... nja, får se.

Kvällen försvann och jag är trött. Nu väntar sängen. Jag släcker och drömmer mig bort. Om det är bort jag vill? Jag lär drömma något i alla fall ... som vanligt.

Hoppas att du drömmer söta drömmar inatt.

Planen var att tvätta kläder och motionera. Så blev det inte alls. Jag åt en glass, ett skrovmål och drack ett glas vin. Och jag tog en fet portion tristess till det. Nu är jag tjock. Inte tjock på riktigt men alltså det är så det känns. Jag har lagt på mig ett par kilon de senaste månaderna och det känns obekvämt (eftersom kläderna inte passar så bra). Jag vill aldrig bli pinnsmal igen (den enda gången jag varit det var kroppen trasig och ur funktion på grund av att jag gått och dragits med obehandlad diabetes ett tag) men jag vill absolut inte bli fet heller. Aldrig. Det här är faktiskt ett sensationellt inlägg ... vikt och sådant har egentligen aldrig brytt mig så värst. Visst har jag nojjat över grejer och visst har kroppen alltid varit ett aktuellt ämne men faktiskt så har jag för det mesta varit nöjd med min fina figur. Men nu inser jag att jag måste överge det tragiska med att äta på grund av tristess. Och jag måste börja träna. Jag måste ha måsten, annars går det inte.

Jag säger: Kom igen! En uppryckning är vad jag behöver. Och kanske någon att bränna fett med.

Jag är hur mätt som helst. Åt hamburgare och strips för att bättra på min viktökning ( ... eh, näe).

I helgen har jag hunnit med två barnkalas. Småknattar överallt och massor med gott fika! Solsken och blåst om vartannat, både ute och inne. Annars har jag väl inte gjort så mycket. Typ sett hockey, kikat på handboll, spelat trummor, dragit några valser på dragspelet och givetvis har jag suttit här i soffan.

Nu är jag trött efter en påfrestande dag på jobbet. Trött i huvudet. Ska vara ledig imorgon och shoppa :-D Grymt!

Kvällens match närmar sig. Spännande och nervöst. Jag hinner precis hem från dragspelskursen till matchstarten. Hoppas jag! För det mesta drar vi över tiden men jag vet att åtminstone en av tanterna vill hem och se hockey :)

Heja Sverige!!

I övrigt är livet ganska onervöst.

Sundsvall var grått idag. Regn men fortfarande vår. Jag säger: Det går bra det också!

Jag klättrar snart på väggar och berg ... det kryper i kroppen. Jag vill ut, jag vill ha kul, jag vill leva, jag vill allt. Det känns som det ska när det är vår. Jag minns så väl att jag kände precis likadant för drygt tre år sedan när jag var nybliven diabetiker. Visst kände jag en massa mörka saker också men den lyckliga vårkänslan regerade om och om igen. Tänk att jag är en sådan årstidsperson. Fascinerande.

Eftersom jag älskar våren får jag leva med att det regnar vissa dagar. Våren gör mig hoppfull. Det spelar ingen roll hur kliché det är med vårkänslor och allt ... det är något jag känner och det är på riktigt.

Häng på, var glad och spela brännboll!