Efter jobbet

Sjukt kul After Work igår!! Kan inte tänka mig att det finns bättre jobbarkompisar någonstans i hela världen :) Vi åt god mat, drack goda drycker och skrattade väldigt mycket. Och skratt var precis vad jag behövde! Idag är jag kanske lite sliten men det gör ingenting. Ska återgå till soffa och chips nu. Mer än så blir det inte idag. Tjing!


Frusen tid

Kylan kryper närmare och närmare. Den här tiden på året är jag ofta frusen. Men tiden är allt annat än frusen. Den forsar snarare fram som glödhet lava. Dagarna är för korta. Nu har jag klagat på det i hundra år snart, hemska tanke vad pessimistisk jag verkar vara. Det är väl bara att ta vara på varje minut och utnyttja all tid maximalt. Nej, så enkelt är det inte. Det är svårt. Men så ibland kommer stunder då tiden står stilla ... det är som att jorden slutar snurra. Om jag lär mig de gemensamma nämnarna för sådana tillfällen; vilka situationer, känslor och omgivande element som krävs, så skulle jag kunna skapa frusen tid. Kanske?

En låtsastanke tar sakta fart
Fantasivärlden existerar snart

Ja, vielleicht

Ska jag ta mig tid att dragspela igen till våren? Ja, kanske. Låta nätterna ägnas åt hejdlös bokläsning? Ja, kanske. Klättra i alla berg, hoppa studsmatta varje dag, hitta tillbaka till kommunikationsvetenskapen (som jag älskar), sjunga karaoke tills alla andra lessnat och gått hem, lära mig mer om allt som fascinerar mig (och det är mycket), leva i handbollsvärlden, resa jorden runt på alldeles för många dagar, plugga till bibliotikarie, lära mig surfa. Ja, vielleicht ... aber ... Jag vill ju vara där jag är nu och lära mig allt om det också. Andas och leva i trävärlden typ. Ja, det vill jag också. Ska jag bli mer effektiv? Ja, kanske.


Jag trodde det var enkelt

Ja, nog är jag allt lite komplicerad ibland. Precis som alla andra. Men jag har alltid trott, och alltid upplevt, att allt är riktigt enkelt. Att livet bara är och är det rakt på liksom. Aber ... ja, det kommer alltid det dära aber. Livet är härligt ... men enkelt? Nja. Jag har en hel uppsjö med outtalade känslor. Och så får det förbli. Tji fick du.

Det är som vanligt med min blogg. Jag kan skriva en eller tolv böcker om ingenting men när det är verkliga känslor på riktigt så kan jag inte skriva någonting alls. Så är det och så kommer det att vara.

Men om jag ska säga något alls så vill jag gärna berätta att det finns fantastiska människor och jag önskar att det fanns fler. Godnatt.

Var är vardagen?

Tiden rusar, rasar och rinner iväg. Och mörkret är här för att stanna bra länge. Jag tycker inte att jag hinner med annat än att jobba. Det gör mig inte så fasligt mycket men lite mer grå hemmavardag skulle inte skada. Allt jag tänker att jag vill göra försvinner bort i något slags svart hål. Det blir till exempel ingen dragspelskurs för mig i höst. Rent fysiskt har jag ganska mycket energi till övers men huvudet säger tvärnej när jag försöker använda det på kvällstid. Så om jag ska försöka ta mig tid till något så borde det kanske vara träning. Men det finns så många huvudsaker jag vill göra också. Typiskt, typiskt mig att vilja för mycket och göra för lite.

Jag vet inte vad jag ska kalla dagarna som skenar förbi men jag vill inte kalla dom för vardagar för det är inte riktigt så här jag tänker mig att sådana ska vara. Nåja ... det blir nog annorlunda snart. Typ när jag bestämmer mig för att dagarna ska vara annorlunda.

På väg tillbaka

Så sakteligen börjar jag landa någonstans i verkligheten. Tvätten är tvättad, första arbetsdagen avklarad och jag börjar förstå att ingen kommer att servera mig efterrätt varje dag. Jag ser fram emot att kasta mig in i höstvärlden. Det finns massor med spännande saker som väntar på jobbet, här hemma har jag några böcker på tyska att njuta av och kanske kan jag hitta lite tid till vänner, kreativitet och träning. Ska ju förstås försöka flytta till Härnösand också. Så nog finns det en hel del att se fram emot :-) Precis här och nu har jag lite svårt att släppa taget om det ljuva livet på Nordkolleg men jag vet att vardagen brukar kunna vara ganska brutal när det gäller att bryta dagdrömmerier ... så snart minns jag väl knappt att jag varit där. Men jag fick mycket ovärdelig kunskap med mig hem. Om någon, mot förmodan, skulle vara intresserad av att köra en hemmagjord studiecirkel i tyska så är jag mer än gärna med :-)

So long.

Hemma

Jag vill så gärna skriva om veckorna jag har varit borta men jag vet inte om jag kan. Det skulle minst bli en bok. En totalt ointressant bok för alla som inte var där. Jag försöker med en "kort", och värdelös, sammanfattning.

Min resa började med ett par dagar i England. I Cannock för att vara mer precis. På APF Show (typ Englands största mässa för "skog och sådant"). Och vilken mässa det var! Träffade många trevliga besökare och kunder, lärde mig ett och annat om våra produkter och om denna marknad som jag kommer jobba mycket med. Det var otroligt givande och jag är sååå glad att jag fick möjlighet att åka. Historier om husvagnslivet lämnar jag oskrivna. Det funkade, jag har lätt att anpassa mig till väldigt annorlunda förhållanden. Mer än så skriver jag inte om det nu. Det var super att träffa UK-kollegorna och att vara på mässan. Mest spännande ...



Tyvärr fick jag inte möjlighet att prova.



Jag landade sedan i Hamburg. Kom på att jag inte hade en aning om hur jag skulle ta mig till Rendsburg. Strosade runt lite på flygplatsen och försökte bli klok på hur tågtrafiken fungerade ... frågade till slut en informationsherre (på tyska till att börja med men jag fick övergå till engelska...han var så kass på tyska...). Fick byta tåg inne i Hamburg och sedan bar det av mot Rendsburg. Väl framme kom jag på att jag inte hade en aning om vart jag skulle. Frågade en man i en kiosk och tack och lov visste han vilken buss jag kunde hoppa på och vilken tid den skulle gå :-) Jag brukar aldrig vara sååå ostrukturerad men min allt-ordnar-sig-livsfilosofi visade sig vara den enda rätta. När jag klev av bussen var jag visserligen lost igen men jag hittade två damer som jag kunde få hjälp av. Till sist kom jag fram till Nordkolleg. Och vilket härligt ställe jag hamnade på!

Om de två veckorna med intensiva tyskastudier har jag inte mycket att säga. Eller, jo, jag har precis hur mycket som helst och därför väljer jag att inte ens försöka berätta det. Det jag kan säga är att i princip varje vaken sekund var fullspäckad och tysk. Vi hade världens bästa lärare och gruppen var super. Livet på Nordkolleg var verkligen långt ifrån verkligheten. Jag har nog aldrig lärt mig så mycket på så kort tid. Har inte heller ätit så mycket förut ... kan ha lagt på mig ett par kilon men det struntar jag i. Har druckit några öl också ... och jag måste säga att det kan vara farligt att låta 11 svenskar tillbringa tid tillsammans så där; borta från hemmet, familjen, jobbet och verkligheten. Tycker ändå att jag höll mig väldigt skötsam, dels för att jag ville orka med lektionerna och dels för att lektionerna gjorde mig så trött att jag inte orkade röja. Men kul hade vi!

Jag orkar helt enkelt inte berätta om min vistelse i Tyskland. Det var två fantastiska veckor och jag kunde inte önska mig mer. Nu ska jag se till att hålla igång och fortsätta förbättra tyskan. Tänker även se till att åka till Tyskland lite nu och då :-)





Nu är jag bara hemma och supernöjd. Ler åt mina härliga veckor borta, njuter av att vara tillbaka och ser fram emot att jobba på måndag.

Godnatt