September
Några dagar till, sedan är det september. Jag ska njuta av varenda höstminut. Shoppa härliga höstkläder, mysa inomhus när det regnar och blåser, promenera i den friska luften, dricka te med honung, läsa böcker, sticka, fika timmar i sträck och ...
Det är fint i september. Ruggigt på ett mysigt sätt.
Möjligen kommer jag gnälla en eller sju gånger. På vädret, på sommaren som försvann, på att det är grått, på mörkret, på livet i allmänhet, på vattenpölarna och ...
Men det är fint i september.
Lathet vs. begär
Sitter i soffan och är sugen på något gott. Affären känns oändligt långt borta.
Sitter i soffan och drömmer om mysigt sällskap. Jobbiga uppförsbackar och grinigt väder väntar.
Sitter i soffan och inser att jag behöver köpa snus. Kanske ett bra tillfälle att sluta.
Sitter i soffan och våndas över oredan här hemma. Om jag visste var jag skulle börja så kanske ...
Det är ofta min lathet vinner över mitt begär. Och ändå har ju jag nyligen konstaterat att jag är långt ifrån latast av alla. Men när jag väl har slagit ner min ofeta bakdel i soffan verkar det som att all energi försvinner. Ut i tomma intet bara och gör ingen som helst nytta. Det handlar kanske om att inse att det är full fart som gäller från att jag vaknar till jag släcker och somnar. Men det är inte ett sådant liv jag vill leva. Det borde gå att ta det lugnt en stund utan att bli förslappad. Någon som vet hur man bäst bär sig åt?
Vinnaren i slutändan? Begäret, definitivt. (Men lots of cred till latheten som idogt kämpar på och försöker ta över alldeles för ofta).
Slut.
Tröttsamt liksom. Jag är trött nu och det är därför jag gnäller. Blir som ett barn när jag är trött. Känner mig ledsen, ensam och less bara. Tio mot ett att det har gått över till imorgon :-)
Eftersom jag bara känner mig allmänt slut nu så slutar jag här. Slut.
Long time ...
Jag har så tusans fullt upp. Im busy helt enkelt och trivs ganska bra med det. Är det inte jobb så är det handboll eller så är det mysigt dejtande. Har till och med kollat på en lägenhet. Men la precis ner budgivningen. Sååå gärna vill jag inte ha just den lägenheten, mest läget som lockade ... Sveavägen (i Svallet dårå).
Ska på en till till visning nästa vecka. Får se vartan det leder.
Har i alla fall, för att knyta an till ovanstående, träffat en grabb en stund. Trevlig och så. Får se vad det blir av det.
Och handbollen känns rolig. Snart cup i Örebro!! Helgen efter det bär det av till Madde i Bollnäs :-) Men först, dop imorn och kanske lite sweet lovin' på söndag ... haha. Skojar bara!
Back to business. Får se om det dröjer evigheter igen innan jag skriver. Hoppas inte det. I love my blog.
Välkommet engagemang
Äntligen finns det lite driv i mig när det gäller tränarskapet. Jag känner mig engagerad, motiverad och laddad för en härlig säsong! Det enda som krävdes var nog att jag blev tvungen att ta mer ansvar. Det är bara att hoppas på att engagemanget håller i sig :-) Och jag storhoppas på att det dyker upp en riktigt handbollskunnig tränare som kan ta ansvar för teknik mm.
Det skulle vara trevligt med lite jobbsökarengagemang också. Och varför inte lite dygnetruntkörare med uppsatsen? Fast jag har nog bestämt mig för (och insett) att det inte blir någon magisterexamen för mig. Det finns varken tid eller lust att slutföra. Men det är helt okej, jag försöker att inte känna mig misslyckad. Det fjärde året jag pluggade var allt annat än bortkastat. Jag lärde mig ofantligt mycket och det är väl det som räknas?
Nu ska jag se gårdagens Gilmore Girls! Tjohoooo ...
Jag rimmar så sällan nu. Ge mig ett ord eller en tanke så att jag får lite inspiration till vad jag ska rimma om.
Tjing!
Min nya karriär ...
Helt klart störtskönt med folkdräkt och dragspel! Alla som inte har testat borde göra det snarast :-)
Lat men inte latast
Jag har ont i axeln i kastarmen :-( Har inte haft några probs sedan jag slutade spela handboll men nu efter att jag dragit omkring saker på jobbet så är den gamla vanliga värken och tröttheten i min axel tillbaka. Det är lite drygt. Ska prata med någon som är kroppskunnig, kanske kan köra lite övningar för att stärka och rehabilitera.
Det blir kort och hoppigt det här.
Fredagkväll. Drakbåtsfestival i stan. Det skulle säkert vara trevligt. Sitter istället hemma och halvsover framför tv:n. Vad har jag för alternativ?
No people. No life. Men ja ä int bitter. Ska ta mig ett glas rött och sedan slocknar jag väl framför tv:n. Kunde vara värre, kunde vara bättre.
Och för att återkoppla till rubriken (jag vet ju att en rubrik egentligen ska uppfylla vissa kriterier och bla bla ... mina rubriker brukar inte vara av den typen här i bloggen för ibland får man skita i det) jag är lat ibland men jag är fan inte latast. Jag vet flera som är betydligt latare än mig.
Tjiitjiiiing!!
Desperat vs. Ge-alla-en-chans
Ett rent hypotetiskt exempel från vad som skulle kunna ha varit verkliga livet:
Jag träffar Herr X på krogen och vi finner varandra ganska intressanta där och då. Herr X tycker att vi borde ses igen. Jag vet inte riktigt om jag håller med. Mina krav och förväntningar på män höjdes drastiskt efter att jag i höstas bekantade mig med Herr O. Så jag skjuter mötet med Herr X framför mig ett tag, låter det vara liksom. Men kommer då plötsligt till insikt, det måste vara helt galet att inte ge Herr X en chans att visa vem han är. Något hade han ju som jag föll för (även om det inte alls var i närheten av vad Herr O hade). Hmm. Jag tar mig i kragen och bestämmer tid och plats med Herr X till slut. Kanske en fin kille det där. Och det kan knappast vara värre än att det visar sig att han inte har den där speciella O-faktorn. Ja, vad gör det? Då får jag väl berätta det för honom. Mitt i allt grubbleri inser jag en sak till; tar jag för givet att Herr X kommer falla pladask för mig och bli olyckligt kär om jag kommer fram till att jag inte är intresserad? Vilket jävla antagande. Nåväl, dilmmat i detta rent hypotetiska exempel från vad som skulle kunna vara verkligheten är helt enkelt det att jag inte vet om det var min insikt om att ge Herr X en chans som fick mig att slutligen bestämma mig för att träffa honom eller om det helt enkelt är min desperata önskan att slippa ensamheten en stund.
Observera! Med ensamhet menas i detta sammanhang inte frånvaro av familj och goda vänner.
Nu måste jag sova. Det blev ju sent det här.
Jag ser i alla fall fram emot en (förhoppningsvis) trevlig lunch med Herr X.
Sticker till stugan
På måndag drar vi igång med handbollen så det är verkligen dags att samla lite krafter på landet.
Halvtrött i kroppen idag efter palldragning, paddling och krattning igår. Tänk vad jag är ur form. På tiden att börja fixa kroppen inför beach 2008 kanske :-)
Jaja, dags att återgå till jobbet.
Ciao
Jag tycker att ...
... sommaren är för kort.
... det är skönt att ta det lugnt.
... jag tänker för mycket.
... det är för mycket trams i dagstidningarna.
... det är för sällan folk ber om hjälp.
... det är skönt i frysen.
... någon borde bli kär i mig.
... alla borde leka mer sommarlekar.
... det är fantastiskt att paddla.
... många pratar onödigt mycket.
... det är för lite roliga fester.
... jag har det bra.
Det är det jag tycker.
Stugan imorgon, helgen ännu oplanerad. Och nu ska jag sova.