jennyhelena

Nu vet jag precis vad det här är för år i mitt liv. Det är året då allting har förändrats. Efter detta år kommer livet aldrig mer att vara som förut. Allt är annorlunda. År 2006 är helt skumt. Först och främst så tappade jag motivationen att plugga (skumt efter att ha varit superambitiös i hela mitt liv). Så blev jag ju singel förstås (skumt efter nästan sex år med Marcus). Och helt plötsligt fick jag diabetes (skumt att det ska komma samtidigt som all annan skit). Nu sitter jag här hemma hos mamma och pappa (skumt att flytta hem igen). Graviditet verkar smitta bland folk jag känner (har inte smittat mig än men skumt att alla ska bli gravida just detta år). År 2006 är skumt ... förändringarnas tid är här. Och jag som har så svårt för förändringar.

Nu har jag stannat upp, pausat livet en ganska lång stund. Jag har sagt det förut, och kommer säkert säga det igen: Nu är det dags att ta tag i livet. Nu vill jag verkligen göra det, de lata dagarna är över.

Men ändå, för att summera året (som inte är slut) säger jag:
oklar med magisteruppsatsen, ogravid, osysselsatt, oavlönad, orolig, oskötsam, omotiverad och obeslutsam men tack och lov inte olycklig.

Kanske en något kort och intetsägande summering av allt som har hänt under året, och kanske lite missvisande eftersom det bra som har hänt inte finns med. Massor av bra saker har hänt men dem lämnar jag till en annan dag då jag känner mig lite mer inspirerad.

So long!

Onsdag igen. Vad ofta det är onsdag. Kanske inte mer ofta än någon annan dag men ändå. Vad har jag gjort för nytta idag då? Inte mycket. Men gick runt elljusspåret här där jag bor ... så något har jag ju gjort. Har inte gått där sedan jag gick i högstadiet så jag fick en liten nostalgitripp. Vad enkelt livet var då. Och vad underbart det var att ha gympa i skolan. Jag tycker man borde ha gympalektioner hela livet. Tänk vad underbart härligt det skulle vara.

Vad ska jag göra nu egentligen? Alla jobb jag söker är omöjliga att få. Min magisteruppsats känns tvärjobbig att göra klar. Alla andra är så upptagna med att bli vuxna att dom inte hinner med mig. Är det så att jag borde växa upp och börja fundera på framtiden också? Kanske.

Imorgon är det torsdag. Då ska jag göra något vettigt, så är det bara. Vad vet jag inte men det lutar väl åt att jag ska skicka iväg några jobbansökningar. Inga drömjobb direkt men säkerligen bättre sysselsättning än att sitta här och göra ingenting.

Idag, eftersom det är onsdag, har jag druckit ett glas vin ... alltid en liten vardagsförgyllare. Tragiskt kanske men gott är det. Dags att gå ut med hunden nu tror jag, han står här bredvid och säger att det är dags för det.

Ciao!