När nöjen blir måsten

Jag är bekymrad. Det är alldeles för vanligt att jag ser nöjen som måsten. Eller åtminstone så känns det jobbigt att hinna med saker som att träffa vänner och så. Det blir snarare jag borde än jag vill. Det är inte för att jag inte vill göra roliga saker egentligen, det är snarare ett resultat av den allmänna stress jag känner. Jag som aldrig är stressad. Jag som är lugn av naturen. Det är just det som gör mig bekymrad. Om jag känner mig stressad över att hinna med sådant som egentligen bara är skönt häng liksom ... ja hur står det egentligen till då? Just nu är allt bara svart eller vitt ... endera så är jag hyperaktiv eller så är jag apatisk. Jag inser inte att det bara är sju dagar per vecka och 24 timmar per dygn. Jag tror att jag ska hinna så mycket, ofta gör jag det, men det slutar inte sällan med att jag inte gör någonting. Jag hamnar i ett läge där jag bara orkar sitta i soffan och ägna mig åt så lite som möjligt. När känslan av att jag inte vet i vilken ände jag ska börja infinner sig så är jag som en häst som vägrar framför ett hinder. Jag gör ingenting. Bara vägrar. Och det gör mig ännu mer stressad. Ännu mer bekymrad.

Jag tror att jag har diagnostiserat det verkliga problemet: Jag har för höga krav på mig själv.

Eftersom jag inte klarar av att göra saker halvhjärtat, och inte hinner med att göra allt perfekt, så hamnar jag där i soffan och gör ingenting.

Oj, det här är inte något jag vill att framtida arbetsgivare ska läsa :-) Det bara flög över mig och jag var tvungen att skriva ner det för att se själv hur det faktiskt ligger till. Jag måste slappna av och sänka mina krav på mig själv. Jag är knappast ensam om detta problem.

Dagens uppmaning: Gör som jag och inse att prestationsångest och perfektionsvansinne är det största tidsslöseriet du kan ägna dig åt.   



Måla rosa?

Jag har några saker som jag tänker måla. Några hyllgrejer kan man säga. Eller hyllor kanske det kallas helt enkelt. Hur som helst så funderar jag på att måla dessa saker rosa. Rätt rosa förstås! Problemet är att jag aldrig kommer iväg till någon färgaffär. Är det inte träning så är det tränarmöte eller så är det matcher eller så är det för jobbigt att ta sig till färgaffären. Tänk om jag hade en bil ändå, vad enkelt allt skulle vara. Nej, förresten ... med bil kommer lathet. Det går inte. I alla fall så tänker jag mycket på målandet jag har framför mig. Hur kommer det att se ut? Kommer jag att hitta precis rätt färg? Kan jag måla? Och så vidare ...  Spännande!

Rosa hylla, rosa skåp
Framstår jag som ett våp?
Rosa byxor, rosa filt
Allt blir galet, rosa och vilt!

Natti

Kalla mig Blixten

Den som inte har sett mig springa kanske har svårt att tro mig nu ... men är det någon gång i livet som jag är snabb så är det när jag springer. Att se mig pila iväg kan nog jämföras med när Lucky Luke drar sin revolver; jag är snabbare än min egen skugga. Fick rycka in och vara med på träningen idag och tusan vad jag löpte järnet. Snabbt fallera över planen, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Därav mitt lilla ego-inlägg :-) Kalla mig Blixten hädanefter.

Får se hur rask jag är i benen imorgon. Blev nog chockartat för mina stackars taxben. Hehe ...

Catch me if you can!


Slut på helgen

Så är det strax dags för en ny vecka igen. En lugn och skön helg har passerat och kan läggas till handlingarna.
Lagom mycket att göra, lagom lite att göra. Lunch med Linda igår och matcher i Kramfors idag. Det blev en grillad macka med ost, kalkon och dijonsenap, en förlust och en vinst. Det får blir min korta sammanfattning av helgen.

Jag ser fram emot jobbet kommande vecka för jag tror att det kan bli ganska trevligt. Och jag ser fram emot nästa helgs matcher i Örnsköldsvik. Då ska allt klaffa, så är det bara. Just nu ser jag också mitt påbörjade papperssorteringsprojekt på golvet och jag ser en lagomt usel men behaglig film på tv.

Ska krypa tillbaka till soffan och se slutet på filmen nu. Jag tror att den kommer att sluta lyckligt :-)

Auf wiederhören!

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ

Knäckt. Varför förlorade Sverige? Jag vet, jag vet ... men kunde dom inte få vinna. Fan vad surt.

"Vi bränner lite för många klara chanser" säger Kim Andersson.
Nähä?! No shit. Hur är det möjligt ...

Min sammanfattning av EM:

- Fina lärdomar
- Mycket spänning och drama
- På tok för mycket dundertabbar
- Många ljusa glimtar av hur Sverige kan spela
- Alla naglar har åkt
- Lite för ensamt tittande på matcherna
- Inspiration till tusen
- Tre-fyra nya förälskelser

Det var väl mest det.
Det är bara att bryta ihop och komma igen. Tyngre än det låter när någon säger det lite käckt.

Godnatt

Ganska otippad kvällunderhållning

Hör och häpna gott folk ... ikväll var jag och lyssnade på Peter Jöback. På Tonhallen. Helt okej måste jag säga.
Bitvis var jag lite för trött och ur stämning, annars brukar livemusik alltid gå rakt in i hjärtat på mig (nästan oavsett vad det är för musik). Betyget blir med beröm godkänt. Han hade härliga musiker med sig. Niklas Frisk är sannerligen en stjärna i en klass för sig. Och herr Jöback själv sjunger ju bra, kan inte säga annat om det.
(Lite synd att publiken var tröga på skämten ... det är alltid jobbigt)

Så, en liten mitt-i-veckan-konsert för att muntra upp vardagen var inte alls tokigt :-)

Nu är det pang bom i säng som gäller.

Min tid i Alabama ... so far

Jag har hunnit med en del saker sedan jag flyttade in i Alabama. Tänkte sammanfatta det viktigaste i en liten lista. Den kommer här:

Antal gånger jag har ...

... kokat kaffe: 3
... gjort storkok: 1 (megamycket köttfärssås idag)
... ätit pasta: många (men med olika tillbehör)
... dammsugit: 3
... haft gäster: typ 4-5 (+ bror som varit här och hjälpt mig ett gäng gånger)
... haft tvättstugan: 2
... strukit kläder: 0
... stickat: 2
... hemmatränat: 2 (varav en gång varade i tre minuter)
... vattnat blommorna: 1
... letat viktiga papper: minst 7 (ändå har jag inte prioriterat att få ordning bland alla viktiga papper)
... bäddat sängen: va?
... sovit i soffan: 1
... sett mina grannar: 3 kanske (har knappt hört dem)
... läst reklamblad: 2
... tänkt sätta upp en ingen-reklam-tack-skylt: 100
... ätit frukost hemma: några få (men packar alltid med mig till jobbet)
... sprungit till kisoken och köpt snus: 4
... köpt hem mat: 2-3 (kanske 4)
... saknat sällskap: 12

Me like my life in my sweet home Alabama :-)

Handboll och utanförskap

Igår när jag gick på min sjumilavandring hem från träningen (på ishal is med minst tusen kilo packning) så hann jag tankeblogga en hel del. Jag funderade både på det ena (handboll) och det andra (utanförskap). 

Först handboll. Helgen var som ett stort handbollskalas! Lördagen började med två seriematcher hemma. Två relativt enkla vinster. Nöjd och glad pallrade jag mig hemåt för att ladda inför kvällens EM-match. Tyvärr var den varken särskilt underhållande eller lyckad men det var ändå skönt med en lugn hemmahandbollskväll. Så kom söndagen och Sverige mötte Slovakien. En enkel och snygg vinst som förutom vinstglädje gav mig en ny idol: Dalibor Doder. Vilken lirare! Dagen gick och kvällen kom. Och med den veckans sista handbollsträning. En avslappnad träning i lagomt tempo. Så var den härliga handbollshelgen över. Förutom Sveriges knaggliga insats mot Frankrike i lördags så måste jag säga att det var en fin helg som gav mycket i handbollsväg.

Sedan utanförskap. Jo, det är så att jag känner mig utanför. Helknasigt av mig och knappast avsiktligt ... men faktum kvarstår. Jag befinner mig i en situation som jag ofrivilligt har hamnat i. Det kanske kan kallas livets naturliga gång. Jag skulle vilja kalla det för trist. Trist för mig alltså. För hur mycket jag än gläds med andra så står jag alltid mig själv närmast. Jag har nog betett mig lite illa, onödigt otrevligt och halvsurt på sistone. Det borde jag be om ursäkt för. Jag borde men någonstans tar det emot för jag är ju faktiskt less och grinig på riktigt. Det går nog över snart. Jag kanske ska hålla mig undan för att min omvärld ska slippa mina humörsvängningar. Jag får väl säga: Förlåt. Förlåt men jag är bara en människa.

Till sist. Ris och ros till mig ... från andra.

Kommentar som gjort mig väldigt ledsen: "Vi andra försöker komma i form. Du har inga former."
Kommentar som gjort mig väldigt glad: "Du har visat att du är rätt person."

Så, det är bra och dåligt. Mest bra skulle jag nog säga (även om mina inlägg ibland antyder motsatsen).

Tjingeling! 

Vi vann!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Heja Sverige! Skönt med en vinst ... vet inte om det blir några fler. Men hoppas.
Det blir nog inte mycket annat än handboll i helgen skulle jag tro. Matcher i Nacksta på lördag, EM på lördag kväll och söndag eftermiddag :-) Hinner förhoppningsvis med min tvättid på lördag också (och då är det väl mest mina coachkläder som ska tvättas :-)

Ska väl hoppa i säng nu. Tyvärr ser sängen inte så välstädad ut ... gjorde många kullerbyttor under matchen :-)

Ciao

Träningsdax ... alldeles strax

Kan nog tycka att mitt träningsuppehåll börjar bli aningen för långt. Det är väl sisådär sju (7!!!!) år sedan jag slutade att träna regelbundet. Inte konstigt att jag är ur form. Min tanke är att jag redan (?) nu ska börja jobba för beach 2008 :-) Det skulle kännas fint också att vara en hälsosam och bra förebild för handbollstjejerna. (Fast dom tror nog att jag är ganska hälsosam ... tror jag).

Nåja. Vad och hur ska jag träna då? Jag vill helst leka mig i form. Min allra högsta dröm här i livet är att äga en idrottshall/sportarena. Tänk att få hoppa omkring, klättra i ribbstolar, hänga i ringar, spela basket, handboll, volleyboll, badminton .... you name it ... precis när som helst och precis på den nivå som känns rätt för stunden. En idrottshall skulle göra mig lycklig! Fram till den dagen då jag äger en sådan får jag träna på något annat sätt ...

... men det är inte dags riktigt än. Jag har precis käkat ett skrovmål och öppnade nyss en kall öl ... allt för att motivera mig till att börja träna. Måste nog känna mig riktigt nere i formsvackan innan jag tar mig upp. (Fint resonemang, jag vet).

Måste städa nu.
Tjing!


Januari?

Vad är det här? Ska det likna januari? Vissa saker känns igen ... typ att det är världens längsta månad. Men vädret?! Jag hoppas att vi snart får en vit och kall vinter med solsken varje dag. Jag vill ut och skrinna, sola i snön och jag tror att jag är i akut behov av lite ljus. Om inte januarivädret skärper till sig så måste februari och mars bjuda på lite skön vinterkänsla. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Jaja.

Knappt två dygn kvar till Island-Sverige. Spännande!
Fem dagar till jag ska klippa mig. Äntligen dags igen :)
Ungefär fyra och en halv månad kvar för mig att resa billigt. Borde passa på ... men ...
Årtusenden till jag kommer åka på semester.

Natti

Struligt i huvudet

Det är precis som att allt är en enda röra just nu. Rörigt i lägenheten, totalrörigt bland alla j**la papper, rörigt med mina två jobb, rörigt med handbollspyssel, röriga känslor och rörigt i mina tankar.

Om jag är struligare i huvudet än vanligt så beror det på all denna röra. Hoppas jag trasslar ut allt snart.
Det man har trasslat in sig i får man trassla sig ur ...

Söndag i sängen

Totalt sängläge hela dagen idag (förutom ett par timmars handbollsträning).
Totalt bakis. Påminn mig om att inte festa igen. Jag orkar inte med bakisdagar längre.

Var himla kul att få besök av Linda i alla fall och vi hade en riktigt rolig kväll ute igår så det får väl vara värt lidandet idag antar jag.

Nu måste jag återgå till tv:n och självömkandet.

Bollkänsla?

Finns det något i livet som framkallar fler känslor än sport? Än handboll? Jag har svårt att tro det.
Efter en hård helg i Falun vet jag att precis alla känslor som finns kan dyka upp bara sådär ...

Nervositet, stolthet, frustration, glädje, irritation, lycka, oro, sympati, ångest, iver, ilska, harmoni, hysteri ... och sedan fortsätter det bara. Känslorna som flödar under en cuphelg är obeskrivbara, oändliga och ofantligt starka. Det går knappt att föreställa sig hur det är möjligt att känna så mycket, så starkt, under en och samma helg. Jag var helt knäckt efter helgen i Falun. Knäckt av alla känslor som stormade. Knäckt av att bara vara. Om jag skulle mäta på en skala och jämföra känslorna som handbollen väcker med känslor som kärlek väcker .... ja då skulle jag lätt kunna säga att handbollskänslorna är starkare. Bara känslan av att hålla en boll i handen är för mig obeskrivbar. Det är lycka på något slags overkligt plan. En känsla starkare än allt annat.

Nä, jag kan inte förklara. Kan bara konstatera att bollkänsla är något mer än att kunna kontrollera bollen. Något mer än allt annat. Jag älskar handboll. Så är det.

Godnatt

Snart vardag igen

Så har nyårsafton passerat. En kväll med trevligt sällskap runt bordet och med god mat på bordet. Massvis med fyrverkerier (fast inga från oss vilket känns mycket bra) och champange att skåla i. En alldeles lagom kväll som fick mig att inse att jag knappast blir yngre ... jäklar vad vuxna vi har blivit (shit, ska jag få någon slags 30-årskris redan vid 25??). Självklart firade jag i sann Bridget Jones-anda ...

Nu har jag totalt latat mig ända sedan jul. Det är dags att återgå till vardagen och ett lite mer aktivt liv. Känns otroligt skönt!