jennyhelena

Hehe ... jag undrar vad sotaren tänkte idag när han (eller hon?) var här. För det första ser det helt bedrövligt stökigt ut (det är inte stökigt, ser bara så ut). För det andra så kryllar det för tillfället av sportsaker som är utspridda över hela Alabama. Det börjar i hallen med en bollsäck med diverse bollar, en träningsväska, en sjukvårdsväska och en innebandyklubba. Det fortsätter i vardagsrummet med en yogamatta, hantlar, hopprep, simglasögon och en gigantisk träningsväska. Haha, vem som helst skulle kunna tro att jag är sportig. Ibland så tror även jag det. Kan liksom få för mig att jag är sportigheten personifierad. Det är helt fel.

Jag tycker om sport, sportar ibland och är kanske lite mer intresserad än många andra. Men jag är inte bra på någon sport och kan inget om sport. Jag bara låtsas.

Köpte förresten handbollsklister idag :-) Ska köra med det på träningen på söndag. Blir askul!! Det var många år sedan jag hade en klistrig boll i händerna. Jag längtar!

Dags att lägga upp en plan för morgondagen. Städning och så på schemat.

Det är inte ofta jag bakar. Det händer så sällan att jag nästan skulle kunna säga aldrig. Anledningarna till att jag inte brukar baka är många. Det blir jobbig disk, det är tråkigt, resultatet är ofta onyttigt ... bara för att nämna några skäl till att låta bli. Idag har jag i alla fall försökt och resultatet kanske blev okej. Har inte hunnit smaka än. Själva bakandet kändes väldigt primitivt ...

Jag använde mortel för att göra ströbröd och handvispade ägg och socker. Ganska roligt i och för sig men jag kände mig primitiv som en stenåldersmänniska.

Jag känner mig hursomhelt sjukt huslig just nu. Ska försöka vara vaken en liten stund till så att jag får hålla fast vid känslan som alltför sällan infinner sig.

Måste smaka på kakan nu :-)

Mitt livs tyngsta förlust. Luften gick ur mig totalt. Att förlora kan jag leva med men uddamålsförluster är vidriga. Det var så viktigt att vinna idag. Så förbannat viktigt. För mig. För laget.

Ett förbannat mål ... att det kan betyda så mycket är ofattbart men ändå i högsta grad verkligt.

Nu är serien över för vår del. Får se vilken placering vi hamnar på när övriga lag har spelat klart sina matcher. Det som länge såg så ljust ut har sakta övergått i ett dunkelt sken av otillräcklighet.

Ambitionen denna säsong var att höja lägstanivån. Failure.

Det är härligt att hinna göra flera saker en dag utan att på något vis känna sig stressad. Idag har jag haft en bra dag och jag har hunnit med mycket utan att något kändes som ett måste. Det är första gången på väldigt länge som en lördag har känts tillräckligt lång.

Jag började med att sova ut (inte för länge men lagom liksom). Promenerade sedan i solskenet till Nacksta och kikade på lite handboll. Tog sedan bussen in till stan och mötte upp mina polers. Vi fikade i lugn och ro (alltså tidsmässigt). Det var kul att träffa alla en sväng, det händer alltmer sällan. Sedan fick jag skjuts tillbaka till hallen och där tittade jag på två halva matcher till. Efter det tog jag en sväng förbi affären och sedan promenerade jag hem och lagade mat. Åt, slappade, tittade på tv och mumsade jordnötter tills jag nästan spydde. Blev toktrött och funderade på att kvarta men klockan var bara halv åtta. Så, jag gjorde ett ryck och begav mig till Midälvaplan och åkte skridskor. Isen var fin och jag hade hela planen alldeles för mig själv. Gick sedan och hälsade på min bror. Där blev det tvåkamp; TP music-style och pilkastning. Jag förlorade i båda grenarna men det är väl det småsyrror är till för :-)

Nu tänker jag sova. Imorgon väntar nya äventyr ...

Jag är halvt snurrig och trött efter denna vecka. Har kilat mellan mina två jobb som en liten skottspole (säger man så?). Det är bara att snurra med liksom. Ställa om mina tankar och fokusera. Jag släpper en boll och tar upp en annan. Och ibland får jag helt enkelt passa bollen vidare. Så kan det vara ...

Ikväll kommer jag inte att flytta mig från soffan. Här vill jag slappa. Här vill jag vá.

Jag fortsätter med min nya genre :-)  Sjung/snacka/rappa med ...

Höga berg och djupa dalar
Gamla klyschor som ligger och skvalar
Fattar du noll så är det lugnt
Ignorerar du bara så känns det tungt

Jag vet vad jag vill
Men låt tiden stå still

Igår var det storkalas för en gammal vän som har gått och blivit 25 :)
Hur kul som helst med fest och folk! Skön stämning och lagom livat.

Lite sliten idag men det var det värt förstås.
Min soffockupation fortsätter. Måste väl äta middag snart. Vad ska jag hitta på dådå?

melodi: blinka lilla stjärna

trampa lilla flicka där
vägen lite knagglig är
kanske halkar du en sväng
åker då på lite däng
trampa lilla flicka där
vägen lite knagglig är

that's all folks
vad tror ni om min karriär som songwriter?

ciao

Desto mer jag gör, desto mer finns det kvar att göra. Har du någon gång tänkt på att det är så?
Här är mina exempel på att jobb innebär mer jobb:

>> Lägger jag ner lite extra engagemang i handbollen så leder det alltid till att jag hamnar i en hel hög med saker som ska kollas, beslutas om och fixas. Innan jag vet ordet av så ansvarar jag för än det ena, än det andra.

>> Om jag börjar sortera, rensa, dona eller städa här hemma så slutar det alltid med att lägenheten ser värre ut än den gjorde när jag började. Jag lyckas skapa ett kaos vilket betyder att jag har massvis med slit framför mig för att få ordning igen.

>> När jag är på jobbet kommer jag av någon anledning med idéer som i slutändan alltid betyder mer arbete för mig. Vill jag förbättra eller förändra något så kommer ett gäng följdgrejer med på köpet.

Bestämmer jag mig för att göra något kan jag alltså vara säker på att tusen andra saker följer.
Går det någonsin att avsluta något? Kommer jag bli färdig någon gång?

Aldrig färdig skulle jag tro
Men finner kanske ändå ro ...