Lathet, lust och lättja
It's oh so quiet. It's oh so still.
Ikväll firar jag Lill-lördag med lathet, lust och lättja. Det har f*n varit hektiskt på sistone. Så kom ikväll och bjöd på ingenting alls och jag bara njuter.
OS, dragspel och kvällstidning. Hur ofta händer det?
Jag har haft många aktiviteter och grejer på schemat på sistone. En hel del ogjort hänger på mitt dåliga samvete också. Ändå vill jag passa på att hylla tidsoptimismen! Det är ju trots allt härligt att alltid tro att det går att göra allt. Innan jag hinner gräma mig alltför mycket över det ohunna så kommer nya saker att se fram emot att hinna med. Det blir som en god cirkel (för det mesta ... men min omgivning kanske inte alltid tycker det). Det är nog så att det är handlingen, och inte tanken, som faktiskt räknas men jag tror att alla som känner mig vet att mina avsikter alltid är goda och jag hoppas därför att det finns någon slags förståelse för att jag inte kan göra allt jag säger att jag vill göra. Jag låter tidsoptimismen vara min ursäkt i alla väder. Folk får ju faktiskt lov att säga ifrån om det inte är okej. Men det är aldrig någon som gnäller, skäller eller surar. Inte högt i alla fall.
Det där blev ett ovanligt långt svammel om något jag inte alls hade tänkt ventilera. Jag skulle egentligen bara skriva om min stillsamma kväll. Kanske vill jag också slå ett slag för pendlandet. Eller Pendellandet som jag vill kalla det.
Det kan vara trist, tråkigt och drygt att pendla. Självklart är det så. Jag skulle ljuga om jag sa att det alltid är askul. Men ändå ... pendellivet har helt klart sin charm. Som i fredagskväll till exempel. Vi körde After Work i Härnta. Först skridskor och sedan middag. Det blev några glas vin men jag tog duktigt sista bussen hem till Sundsvall. Där satt jag nästan ensam och lyssnade på Winnerbäck. Njöt av stunden, det fantastiska humöret och alla känslor som Winnerbäck framkallar. Mitt i den magin är det svårt att ogilla pendlandet.
Jag kanske återkommer till pendling någon dag. Det är inte bara att pendla till jobbet som är aktuellt, jag skulle nog säga att humörpendling känns ganska angeläget att skriva om också.
Tillbaka till stafetten och sedan blir det sängen. Kanske hinner se lite hockey imorgon innan jag åker till jobbet :)
Ikväll firar jag Lill-lördag med lathet, lust och lättja. Det har f*n varit hektiskt på sistone. Så kom ikväll och bjöd på ingenting alls och jag bara njuter.
OS, dragspel och kvällstidning. Hur ofta händer det?
Jag har haft många aktiviteter och grejer på schemat på sistone. En hel del ogjort hänger på mitt dåliga samvete också. Ändå vill jag passa på att hylla tidsoptimismen! Det är ju trots allt härligt att alltid tro att det går att göra allt. Innan jag hinner gräma mig alltför mycket över det ohunna så kommer nya saker att se fram emot att hinna med. Det blir som en god cirkel (för det mesta ... men min omgivning kanske inte alltid tycker det). Det är nog så att det är handlingen, och inte tanken, som faktiskt räknas men jag tror att alla som känner mig vet att mina avsikter alltid är goda och jag hoppas därför att det finns någon slags förståelse för att jag inte kan göra allt jag säger att jag vill göra. Jag låter tidsoptimismen vara min ursäkt i alla väder. Folk får ju faktiskt lov att säga ifrån om det inte är okej. Men det är aldrig någon som gnäller, skäller eller surar. Inte högt i alla fall.
Det där blev ett ovanligt långt svammel om något jag inte alls hade tänkt ventilera. Jag skulle egentligen bara skriva om min stillsamma kväll. Kanske vill jag också slå ett slag för pendlandet. Eller Pendellandet som jag vill kalla det.
Det kan vara trist, tråkigt och drygt att pendla. Självklart är det så. Jag skulle ljuga om jag sa att det alltid är askul. Men ändå ... pendellivet har helt klart sin charm. Som i fredagskväll till exempel. Vi körde After Work i Härnta. Först skridskor och sedan middag. Det blev några glas vin men jag tog duktigt sista bussen hem till Sundsvall. Där satt jag nästan ensam och lyssnade på Winnerbäck. Njöt av stunden, det fantastiska humöret och alla känslor som Winnerbäck framkallar. Mitt i den magin är det svårt att ogilla pendlandet.
Jag kanske återkommer till pendling någon dag. Det är inte bara att pendla till jobbet som är aktuellt, jag skulle nog säga att humörpendling känns ganska angeläget att skriva om också.
Tillbaka till stafetten och sedan blir det sängen. Kanske hinner se lite hockey imorgon innan jag åker till jobbet :)
Full fart, stannar snart
Jag har mest farit runt på sistone. Ingen rast, ingen ro. Även om allt jag gör är roligt så längtar jag efter fullständigt lugn. Helgen ska jag försöka hålla så tom som möjligt. En och annan aktivitet blir det säkert men jag hoppas mest på mycket sömn och vila.
Det är så dystert ute idag att jag blir trött bara av det. Ruggigt och grinigt och grått. Därför ska jag krypa till sängs nu och sova sött. Godnatt.
O! Onsdag
Har jag sagt att Laleh var hur bra som helst? Minns inte om jag skrivit något om det och jag orkar inte läsa mina tidigare inlägg. Så utifall att jag helt glömt att berätta det: Laleh var fantastiskt bra på Stadshuset i fredags :D
Äntligen onsdag! Så tänker jag nog varje vecka för det är skönt med onsdagar på något vis. Efter jobbet idag träffade jag Linda för en fika på Tant Anci & Fröken Sara. Gott som vanligt och trevligt som alltid :) Det är så sällan jag träffar Linda nuförtiden att jag nästan tänker föreslå att vi ska skriva en till C-uppsats tillsammans ... hehe.
Well, annars då? Livet traskar på som vanligt ungefär. Jag kan inte klaga så mycket på mitt enstöriga singelliv för tillfället eftersom jag inte har känt mig så ensamvargig ... Typ. Allt är inte helt glasklart men jag kan väl åtminstone säga att jag inte bara har haft mig själv att tänka på i vardagens schemaläggning. Ungefär så.
Nu ska jag läsa! Jane Eyre ska hinnas igenom innan nästa bokklubb. Den här gången ska jag läsa hela boken :)
Stig in, stig av, stig åt sidan
Du har säkert lagt märke till att det är mycket snö. Men har du sett alla stigar?
Jag vet inte hur många stigar jag har trampat på den här vintern men jag vet att jag blir lika lycklig varje gång jag hittar en stig precis där jag behöver en. Det händer hela tiden faktiskt och jag är så fascinerad över att snön knappt hinner lägga sig på marken innan nya stigar är upptrampade. Jag har inte så mycket emot att starta en stig men i år har jag inte behövt trampa så himla mycket i djupsnö (ja, allt är relativt). Funderar ibland över vem som tog de första, pulsande stegen genom snön och undrar om det var en person som gladdes åt att hjälpa andra eller som svor över kalla fötter och blöta strumpor. Jag vill gärna önska att alla som påbörjar en stig gör det med ett leende på läpparna.
En alldeles särskild stig har gjort mig extra glad. Inte för att den var viktig eller gjorde min väg genare. Nej, det var en väldigt kort stig, som kanske knappt kan kallas stig, men som i alla fall var resultatet av många människors val att vandra samma väg. Den här stigen leder genom JA! Jag menar förstås JA:et i Hedbergska parken där man kan välja att gå igenom JA, NEJ eller VET EJ. Vad härligt att nästan alla som traskat där har valt att gå genom JA. Och dom som valde det bara för att andra trampat ner snön där innan kanske fick en gnutta positivitet på vägen :D
Optimismen lever!
Jag vet inte hur många stigar jag har trampat på den här vintern men jag vet att jag blir lika lycklig varje gång jag hittar en stig precis där jag behöver en. Det händer hela tiden faktiskt och jag är så fascinerad över att snön knappt hinner lägga sig på marken innan nya stigar är upptrampade. Jag har inte så mycket emot att starta en stig men i år har jag inte behövt trampa så himla mycket i djupsnö (ja, allt är relativt). Funderar ibland över vem som tog de första, pulsande stegen genom snön och undrar om det var en person som gladdes åt att hjälpa andra eller som svor över kalla fötter och blöta strumpor. Jag vill gärna önska att alla som påbörjar en stig gör det med ett leende på läpparna.
En alldeles särskild stig har gjort mig extra glad. Inte för att den var viktig eller gjorde min väg genare. Nej, det var en väldigt kort stig, som kanske knappt kan kallas stig, men som i alla fall var resultatet av många människors val att vandra samma väg. Den här stigen leder genom JA! Jag menar förstås JA:et i Hedbergska parken där man kan välja att gå igenom JA, NEJ eller VET EJ. Vad härligt att nästan alla som traskat där har valt att gå genom JA. Och dom som valde det bara för att andra trampat ner snön där innan kanske fick en gnutta positivitet på vägen :D
Optimismen lever!
Knasjag
Jag känner mig knasig. Det kanske är fel ord förresten. Men det är som att jag blir knasig av att jag är ... ja, vad jag nu är. Blir lite trött på mig själv. Jag vill inte komma någonstans med detta, ville bara försöka sätta ord på något som snurrar i mig på något diffust sätt. Det gick inte så bra. Jag är ju liksom bättre på att hitta orden när det jag skriver är menlöst, bara fantasi eller allmänt oviktigt.
Det är dags att sova men jag känner inte riktigt för att slita mig från datorn. Det blir nog en omgång patiens eller två innan jag drar till sängs. Faktiskt så har jag kommit över mitt Spindelharpan-beroende men ibland kryper lusten fram igen :) Det är trots allt sovmorgon för mig imorgon så varför inte hänga här en pytteliten stund till ... ? Mm, så får det bli.
Till dig vill jag bara säga: Se till att njuta av alla små lyckliga stunder! Det finns inget bättre :)
Till sist: Jag är sjukt sugen på pizza! Vill ha ... och det ska jag säkert få innan veckan är slut.
Det är dags att sova men jag känner inte riktigt för att slita mig från datorn. Det blir nog en omgång patiens eller två innan jag drar till sängs. Faktiskt så har jag kommit över mitt Spindelharpan-beroende men ibland kryper lusten fram igen :) Det är trots allt sovmorgon för mig imorgon så varför inte hänga här en pytteliten stund till ... ? Mm, så får det bli.
Till dig vill jag bara säga: Se till att njuta av alla små lyckliga stunder! Det finns inget bättre :)
Till sist: Jag är sjukt sugen på pizza! Vill ha ... och det ska jag säkert få innan veckan är slut.
Tråkgöra
Varför måste jag städa, tvätta och diska? Bara jag hela tiden. Har inte någon oduglig karl att slänga sysslorna till. Vad dåligt! Kan inte be någon annan, kan inte skylla på någon annan. Eller ... om jag vänder på det och tänker lite positivt så finns det ingen som tjatar på mig och ingen som gnäller när det är ostädat. Men ändå. Det är ju tråkgöra oavsett hur jag vänder och vrider på det. Tråk, tråk, tråk. Det värsta är att jag föddes med världens pedantism och det stör mig enormt mycket när jag latar på hemmaplan. Ändå slöar jag alltför ofta.
Kanske pinsamt, bittert och bortskämt att klaga över tråkgöra men nu gjorde jag det ändå.
Mer än så kan jag inte skriva nu för det är mycket som ska hinnas med innan nattmössan åker på.
Kanske pinsamt, bittert och bortskämt att klaga över tråkgöra men nu gjorde jag det ändå.
Mer än så kan jag inte skriva nu för det är mycket som ska hinnas med innan nattmössan åker på.
Snö, slask, sommar
Appropå det där med förut, nu och sedan. Och längtan. Jag längtar så till sommaren! Tänker på snön som fyller min värld nu och ler men ser sedan sommaren där borta och skrattar högt. Sommaren är min tid helt enkelt, även om den vita vintern glädjer mig.
Jag lyssnar på härlig sommarmusik och njuter av värmen den sprider men fäller också en och annan tår när jag hamnar alltför djupt ner i sentimentalitetsträsket. Det är liksom som att här kommer alla känslorna på en och samma gång. Men vilka känslor? Ja, om jag det visste ...
Det är hårt förvirrat hos mig nu. För en gångs skull är det inte jobbdrömmar, karriärpanik eller ansökansstress som stökar och spökar. Det är något mycket värre. Eller bättre om man så vill. Det handlar om viktiga, riktiga känslor. Vad bökigt! Det återstår att se om jag ska köra på, lägga allt på hyllan eller bara vara. Det borde bli det sista va? För det var väl det jag kom fram till igår ... Jag bara är.
Sak samma säger jag och ser sommaren smyga sig hitåt. Jag kan väl inte veta allt?
Till er som alltid läser mellan raderna: Fabulera inte ihop för mycket av mitt svammel. Det finns alltid ett uns av över- eller underdrift i det jag skriver. Frågan är bara vilket som gäller just ikväll ...
Nattinatt
Jag lyssnar på härlig sommarmusik och njuter av värmen den sprider men fäller också en och annan tår när jag hamnar alltför djupt ner i sentimentalitetsträsket. Det är liksom som att här kommer alla känslorna på en och samma gång. Men vilka känslor? Ja, om jag det visste ...
Det är hårt förvirrat hos mig nu. För en gångs skull är det inte jobbdrömmar, karriärpanik eller ansökansstress som stökar och spökar. Det är något mycket värre. Eller bättre om man så vill. Det handlar om viktiga, riktiga känslor. Vad bökigt! Det återstår att se om jag ska köra på, lägga allt på hyllan eller bara vara. Det borde bli det sista va? För det var väl det jag kom fram till igår ... Jag bara är.
Sak samma säger jag och ser sommaren smyga sig hitåt. Jag kan väl inte veta allt?
Till er som alltid läser mellan raderna: Fabulera inte ihop för mycket av mitt svammel. Det finns alltid ett uns av över- eller underdrift i det jag skriver. Frågan är bara vilket som gäller just ikväll ...
Nattinatt