jennyhelena

Det blir ännu en sväng till stugan för att få lite minisemester. Åker idag ... vet inte när jag kommer hem men senast söndag förstås eftersom det är Winnerbäck då.

Måste försöka bli av med huvudvärken jag har haft hela veckan. Luften på landet gör nog susen :-)

Jag vet inte om det är värmen eller bristen på semester (både verklig och i själen) som knäcker mig. Både och skulle jag tro. Måste chilla lite nu.

Vad pinsamt! Vilken tavla jag gjorde idag.

Jag bar några grejer till mitt förråd i källaren idag. Väl där nere ställde jag lite nonchalant ifrån mig grejerna mot nätväggen i förrådet. Oj, pang och krasch! På andra sidan väggen, i grannens förråd, stod några tavlor. Ja dom stod där men står inte längre. Nu ligger dom kraschade på golvet ... h**vete!!! 

Självklart skrev jag lappar och satte upp i trappuppgången och på deras förrådsdörr för jag vet inte vems förråd det är. Nu önskar jag hårt att det inte var värdefulla, betydelsefulla eller älskade tavlor. Pinsamt, jobbigt och irriterande.

Hur ska jag komma över detta?

Vilket bröllop! P&C var så fina och kära :-D Precis som det ska vara !

Vigseln var otroligt fin och tårarna trillade i takt med svetten som rann i tokvärmen.
Musiken var perfekt och lyfte stämningen till skyarna, live såväl som o-live. Det var en fröjd att få lyssna till och se Caroline af Ugglas istället för  någon pipig och falsksjungande sopran (som det tyvärr ofta är på bröllop, begravningar och liknande).

Medan det alldeles nya brudparet fotograferades fick vi se en hästpolomatch. Vilken grej! Hoppas jag får se fler :-)

Mat och dryck kan jag inte säga mycket annat om än att det var väldigt gott. Och menyn var klockren till den stekande hettan. Jag hade förstås inte väntat mig annat än en superb måltid. Allt var gott! 

Givetvis dansade vi fötterna av oss och självklart var brudparet dom snyggaste på dansgolvet. Röj och skratt om vartannat. Precis som det ska vara!

Jag var trött när jag kom hem igår och ännu tröttare är jag idag. Trots det har jag fått några saker gjorda. Saker som fick mig att sakna någon att dela livet med ...

... det är lättare att lyfta ihop en IKEA-möbel (med tusen skruvar och pluggar som ska träffa hålen) om man är två.
... det är lättare att flytta tv:n om man är två (inte så tung men otymplig när man är så liten som jag är).
... det är lättare att bära ner köksbordet i källaren om man är två.

Därför är jag glad att min kusin har hittat rätt och därför är jag ledsen att jag inte har gjort det. Men en vacker dag ...

Snart, snart :-D Åker imorgon ner till Stockholm och på lördag är det äntligen dags för bröllop! Det är min superkusin och hans supertjej! Härligt, härligt!!

Nu ska jag packa klart, läsa bok, dricka en trefemma och sedan sova sött.

Kärlek till alla!

Har jobbat lite. Slutade vid två så det blev en kort dag.

Har käkat Big Boy med Johanna och Peter. Hur gott som helst! Är hur mätt som helst. Blev godis efteråt också. (Dessutom åt jag en Magnum efter jobbet ... håhåjaja)

Har funderat lite på några saker (människor). Jag tror inte att jag har kommit fram till något men har drömt mig bort lite ...

Har vattnat min brors blommor. Hoppas, hoppas att jag klarar mitt uppdrag att hålla dem levande. Blommorna mådde bra idag i alla fall och han är snart hemma igen så det borde vara lugnt.

Har städat lite hemma.

Har fått lite träning. Först i form av lek med boll hos J&P och sedan körde jag lite med hantlar när jag kom hem.

Det är vad jag har gjort idag. Varken mer eller mindre. Lite av mycket på något sätt eftersom jag har med ordet lite nästan hela tiden. Det som återstår av idag (eller ikväll) ska jag ägna åt tv:n och Morden i Midsumer. Kikade lite på DN-galan tidigare men kände mig halvoff på sport idag.

En liten reflektion och undran bara ...
Jag har sett många skabbiga skator den senaste tiden. Mår dom inte bra eller?
Annars tycker jag att skator kan vara riktigt fina med sina skarpa kontraster och hoppiga rörelser.

Nu snart, om en dryg timme närmare bestämt, åker jag till stugan igen. Imorgon är det fredag och det ser ut som att jag far ut till vackra Åstön även då. Och då stannar jag där (inte för alltid men över helgen). Det blir säkert nästan som semester :-)

Where is the love?

Först



Mitt projekt som jag faktiskt inte ägnat mer än några minuter åt men som ändå börjar bli klart. Hyllan (eller vad det är) slipades och målades helt mirakulöst utan att jag behövde lyfta ett finger. Jag har en snäll familj minsann! Det som återstår att göra är att lägga mosaik och eventuellt lite kakel ovanpå (den lilla hyllan ovanpå hör inte till min hylla, den bara ligger där ...). Mosaiken och vad det nu mer kan tänkas bli ska jag i alla fall fixa helt på egen hand. Om den blir klar någon gång så kommer en bild på mästerverket :-)


Sedan



En del av vår gård i stugan. Det är så härligt att kliva utanför dörren och bara njuta av hur vackert det är.


Tog bilderna igår för att testa kameran på min nya mobil. Duger bra till att ta hux-flux-foton med i alla fall.

Och för första gången:

KRAM

Jag har en liten önskelista över vad jag vill hinna med innan sommaren är slut. Mina önskningar är inte stora och jag avgör helt och hållet själv om jag ska uppfylla dem eller inte. Skriver ner listan här så att jag inte glömmer.

Jag vill ...

... hyra kajak och paddla några svängar.
(för att undersöka om jag tycker det är så kul att jag måste köpa en)

... åka forsränning med Linda och co.
(eftersom jag aldrig har gjort det så är det verkligen på tiden)

... spela brännboll med massor av folk på något av stadens berg.
(ingen sommar utan brännboll)

Det var knappast mycket att önska sig av en sommar. Tyvärr så tror jag inte att jag hinner mycket mer. Reslusten börjar bli helt galet stark men ska jag resa någonstans så får det bli till hösten när jag (antagligen) är arbetslös, rastlös och sällskapslös. Det där med sällskapslös är i och för sig ett probem ... jag vill ha med mig någon när jag reser.

Nu är jag vansinnigt trött. Somnar snart där jag sitter. Slutar jobbet om 25 minuter. Åker direkt till stugan, sover säkert i bilen dit och sedan blir det middag på Holmö. Ska försöka att njuta lite av det lugna lantlivet innan jag lägger mig och sover.

På tal om något helt annat så säger jag, som många andra, ja utan att tänka ett steg längre. Ja, jag fixar det! eller Ja, det kan jag göra. Det är så mycket skriverier om hur dumt det kan vara att säga ja till allt. Och ofta är det säkert dumt. Den stora fördelen för mig är att jag genom mitt ja-sägande utvecklas och lär mig nya saker. Ibland är det alltså bra att säga ja utan att tänka efter. Jag blir tvungen att ta tag i och göra det jag har lovat, vare sig jag vet hur jag ska göra eller inte. På ett eller annat sätt så ordnar det sig alltid till slut och jag har lärt mig något nytt. (Frågar du min familj eller mina vänner så betraktas jag kanske snarast som en nej-sägare ... jag är nog den som tyvärr hjälper andra minst (men det beror kanske på att de hjälpfrågor jag oftast får innebär bilkörning och som du vet är jag lite nervös när det gäller det)).

Nog om det.
Hem, ät, sov.

Strosade hem från Aina idag. Regnet var som bortblåst och vädret riktigt behagligt. Promenerade förbi huset där jag, Mackan och Johan bodde. Saknar Nygatan sjukt mycket. Måste nog flytta tillbaka till Södermalm någon gång i framtiden. Trivs bra här och nu men ändå ... jag kände en speciell hemmakänsla där på Nygatan. Gick förbi huset där M bodde alldeles nyss. Det var guld att han bodde just där så att jag fick uppleva Nygatan lite till och från. Inte lika guld att han har tagit sitt pick och pack och dragit. Nu har jag inget giltigt skäl att leka i lekparken där :-(

Började för övrigt dagen med massage! Cyklade i ösregnet till Viktoria. Hur skönt som helst med massage :-D
Borde unna mig det ofta. Alla borde unna sig massage ofta. Snacka om må-bra-kick liksom.

Kvällen har jag varvat med att äta, pyssla, äta och städa. Har inte kommit så långt med städandet men vadå, det kommer en ny dag imorgon.

Nu ska jag:

- kolla tv
- planera mosaiken till min hylla
- drömma om Robert Pettersson i Takida
- äta lite mer
- längta till kusinens bröllop och sommarens (förhoppningsvis) fantastiska konserter; Winnerbäck m.fl. och Takida

Do it all
Rise and fall

Jag minns inte hur det känns att veta vad jag antagligen kommer att göra de närmaste månaderna. Att både veta det och känna att det känns bra. Jag är trött och vill bara vara ledig. Vara ledig och inte behöva bekymra mig över jobb och så. Är så trött bara. Trött på mig, trött på alla andra. Det känns som att jag inte gör något helhjärtat. Jag är bara förvirrad och hela tiden på väg någon annanstans. Varför är det så?

För att vara lite mer positiv ...

Jag älskar min nya mobil!
Jag har världens chans att prestera och göra något bra på mitt ena jobb :-)
Jag är inspirerad!
Jag tror på min framtid! (Det går inte att stressa fram en god whiskey, ett gott vin, en god ost ... )

End of story
Find me some glory

Var och köpte mig en ny fin mobil idag! Den verkar bra och trevlig och så :)

Annars har det inte hänt mycket under dagen ...

Jag kör sällan bil. Nästan aldrig faktiskt. Kanske beror det på att jag inte har någon, kanske beror det på att jag är så nervös av mig. Trots min ovana har jag aldrig hamnat i någon farlig situation. Men tre händelser glömmer jag inte, det är förstås en överdrift att kalla dem trauman. Jobbiga situationer är nog mer lämpligt.

1. När jag var nybliven bilförare lånade jag pappas bil och åkte in till stan. Väl där skulle jag parkera ...
Det var sjukt tight och givetvis kom jag in fel på parkeringsplatsen. Där satt jag helt ensam i en alldeles för stor bil på en alldeles för liten parkering. Och bråttom hade jag. Efter några minuters panik insåg jag att jag måste göra något. Ett försök att ta mig därifrån. Millimetrar framåt, millimetrar bakåt ... till slut var jag ute. Inte en repa så långt ögat kunde nå.

2. En sommardag för flera år sedan skulle jag köra till stugan. Jag tog som vanligt trygga Timmervägen (där är det bara att köra rakt fram fallera). Ingen bil framför mig men några bakom. Jag trallade fram och kände mig stolt och modig ... tänk att jag satt där i en bil för mig själv och körde. En skön känsla! Så fick jag syn på några måsar på vägen en bit fram. Jag började bromsa försiktigt (fortfarande bilar bakom som vägrade att köra om fast jag hatar att ha bilar bakom). När jag var supernära var jag tvungen att bromsa lite mer men måsjävlarna vägrade att lyfta från marken. Till slut flög två av dem iväg men var var den tredje? Pang! På vindrutan med en smäll. Den största mås jag någonsin har sett. Minst! Jag kunde inte tvärbromsa, jag kunde inte väja, jag kunde inte göra något. Bara låta några stilla tårar trilla nerför kinderna och köra vidare. Inte en skråma på rutan.

3. Jag hade länge svårt att få in backen på mammas bil. Det var stört omöjligt och innan jag lärde mig fick jag alltid se till att parkera någonstans där jag inte behövde backa ut. Jobbigt värre. Hursomhelst så lärde jag mig till slut och problemet jag hade haft verkade aldrig ha funnits. Det gick så bra att lägga i backen att jag med nöje parkerade var som helst. Kanske till och med i en rondell? Nej, kanske inte, men min tredje jobbiga situation skulle nästan kunna beskrivas så. Jag hade kört i stan och var på väg hem. Stannade vid en rondell och väntade på min tur. Totalt ivrig att komma iväg (och totalt stressad över bilen bakom) slängde jag i ettan och rivstartade. Til min stora förvåning körde jag inte framåt ... oj, oj, oj. Förmodligen hade mitt tidigare backproblem lämnat spår i mitt undermedvetna och nu kröp det fram, fast tvärtom. Men jag hann bromsa, få in den riktiga ettan och sedan susa framåt. Inga bucklor någonstans.

Tre jobbiga och pinsamma situationer under de åtta år jag har haft körkort hittills. Tre händelser som just vid respektive tidpunkt kändes halvtraumatiska. Men inget värre har hänt. Kanske för att jag kör så sällan, kanske för att jag kör försiktigt.

Det har inte blivit mycket gjort idag. Ingenting faktiskt. Men vad gör väl det? Hade askul med tjejerna igår! Mest roligt på förfesten förstås :)



Jag har hittat sommarens favoritmat :) Fil och frysta blåbär. Hur gott som helst och lika gott varje gång.

Idag har det varit kämpigt. Jag hann inte sova mer än tre timmar inatt och trött som få kom jag till jobbet imorse. Mådde som en hund som har käkat kanadagåsskit ungefär. Visst drack jag några öl igår men inte tusan hade jag gjort mig förtjänt av jordens bakfylla. Nej, orättvist hårt måste jag säga. Efter lunch började jag så sakteligen känna mig levande igen och nu ikväll mår jag nästan helt bra. Väldigt trött bara. Kom precis hem från fika hos Hanna och det är ett mirakel att jag fortfarande är vaken. Måste vara för att det var så trevligt att bara umgås, fika, surra och ta det lugnt. Det var nästan som semester.

Hur sugen som helst på langos!! Måste köpa imorn eller på lördag.

Godnatt

Ikväll var jag med några av flicksen och fikade på nyöppnade Barista. Hur mysigt som helst där :-) Så ska ett café minsann vara! Jag har hunnit med ganska många svängar till Barista i gallerian och gillade stället skarpt redan innan ikväll men det här var ju i en klass för sig. Verkligen!

V skulle på bio efter fikat men strosade istället till ett av alla öltält som belamrar stan just nu. Drack försiktigt en öl och hade det trevligt bara. Hur sweet som helst. Det var nästan som semester :-D