jennyhelena

Nu är jag vansinnigt trött. Somnar snart där jag sitter. Slutar jobbet om 25 minuter. Åker direkt till stugan, sover säkert i bilen dit och sedan blir det middag på Holmö. Ska försöka att njuta lite av det lugna lantlivet innan jag lägger mig och sover.

På tal om något helt annat så säger jag, som många andra, ja utan att tänka ett steg längre. Ja, jag fixar det! eller Ja, det kan jag göra. Det är så mycket skriverier om hur dumt det kan vara att säga ja till allt. Och ofta är det säkert dumt. Den stora fördelen för mig är att jag genom mitt ja-sägande utvecklas och lär mig nya saker. Ibland är det alltså bra att säga ja utan att tänka efter. Jag blir tvungen att ta tag i och göra det jag har lovat, vare sig jag vet hur jag ska göra eller inte. På ett eller annat sätt så ordnar det sig alltid till slut och jag har lärt mig något nytt. (Frågar du min familj eller mina vänner så betraktas jag kanske snarast som en nej-sägare ... jag är nog den som tyvärr hjälper andra minst (men det beror kanske på att de hjälpfrågor jag oftast får innebär bilkörning och som du vet är jag lite nervös när det gäller det)).

Nog om det.
Hem, ät, sov.