jennyhelena

Min morfar dog igår. Det är svårt att beskriva hur det känns. Sorgsenhet blandas med lättnad. För mig är döden något som inte går att förstå. Men jag förstår att det är bra att morfar äntligen får vila. Nu har han inte ont längre. Faktiskt så ler jag nu när jag tänker på honom ... han var verkligen en på miljonen. Jag kommer alltid att minnas hans starka personlighet och jag ska inspireras av den. 

Livet går upp och ner och ibland tar det slut. Det går inte att ändra på det. Ändå känns det så konstigt att det är så. Jag kanske växer upp någon gång och förstår det här med att vi alla ska dö ... men än så länge lever jag för det mesta i min fantasivärld där ingenting jobbigt händer, där människor är goda och där allting alltid ordnar sig. Jag har kanske haft det för lätt i livet, jag kanske är ovanligt naiv. Jag vill fortsätta vara det ett litet tag till.

Det värmer att tänka på de tre små solstrålar som kommit för att förgylla världen.

Hejdå

Jag är för tillfället en rastlös själ som lider av tradighetsvansinne. Jag gör för lite saker som jag mår bra av och står och stampar alldeles för mycket. Vem ska ge mig en spark i baken?

Inte nog med det ... jag är en riktig vårtoffel också. Jag ser inte ut som om våren är här. Alla anda trippar runt i kjolar, söta skor, våriga saker och allt ser bara helt rätt ut. Så kommer jag då, i vanliga jeans och vanliga skor och är inte alls särskilt vårig av mig. Det måste bli skärpning! Jag får börja med att ge mig ut på skojakt eftersom det nästan alltid är brist på bra skor som gör att jag inte använder kjol och sånt där annat vårigt.

Umeå imorn! Kanske inspirerar både till vårklädselshopping och minskar min tristess :-)

Ciao!

Snart utan jobb, slut på handbollssäsongen och inga ursäkter finns för att undvika min magisteruppsats. Kanske blir den klar i sommar. Om inte så blir den aldrig klar, och jag vet inte om det skulle vara någon katastrof. För min del är det nog viktigare att jag jobbar med mig själv än med min uppsats om jag vill få ett vettigt jobb någon gång.

Det var kul med cup i helgen!! Och jag har ännu en rolig helg att se fram emot :-) Blir super att träffa Linda och komma från Svallet en stund! Umeå nästa!!

Dags att betala räkningar ...

Godnatt

Imorgon jobbar jag bara till ett (klockan 13.00 alltså). Betyder det att det är en halvdag eller en halv dag? Eller är en halvdag samma sak som en halv dag? Spelar det någon roll? Nu har jag radat upp för många frågor för att texten ska vara bra. Men vem bryr sig? Jag börjar bli ordentligt skrivsugen. Men vad ska jag skriva om? Och vilka regler ska jag följa? Jag ska nog dra ner på antalet frågor i alla fall. För det är helt enkelt inte bra att slänga ut en massa frågor. Eller? Därom låter jag de lärde tvista.

Skrivsugen är jag i alla fall. Mycket sugen. Mitt stora problem är att jag inte vet vad jag ska skriva om. Måste ha något att berätta ...

Hursomhelst, det blir ingen roman skriven idag. Ingen deckare heller för den delen. Inte någon bok alls skulle jag nog kunna säga utan att ljuga.

Skönt med halvdag imorgon! Bara en halv dag.

Natti

Det är fascinerande att se vad lite regn kan göra med folk. Nästan alla verkar sky regnet som pesten. Dom har paraplyer, springer, söker skydd ... och ... ja, ni vet. Men varför är det så farligt med lite regn? Jag tycker att det kan vara ganska skönt att strosa i regnet. Alltså jag älskar inte när det regnar men det stör mig inte så mycket som det verkar störa alla andra. Det kom några tjejer och gick när jag var på väg hem från jobbet. Dom visste inte var dom skulle ta vägen i regnet. Frisyrerna och sminket kunde ju bli förstört. Hemska tanke! Nä. Det är klart att jag också flyr från regnet ibland. Men jag får inte panik och stannar inomhus bara för att det regnar.

På tal om något helt annat så vill jag hitta lite kärlek snart. Börjar känna mig ensam. Var ska jag leta? Det verkar helt tomt ...

Ciao

Nu är det två träningar och en cup kvar. Sen blir det vila från handbollen och tjejerna ett tag. Skönt. Det har tagit på krafterna nu på slutet. Det är inte lätt att vara en motiverande, rättvis och kunnig förebild. Jag tror inte ens att jag någonsin har lyckats med det men jag försöker i alla fall. Problemet är kanske att jag själv vägrar att växa upp. Hur ska jag då kunna vara vuxen i tjejernas ögon? Jag vet inte.

Det känns lite vemodigt ändå att säsongen går mot sitt slut. Den har gått så fort. Vi hann inte allt vi skulle ... alla mål, planer och idéer ... vissa saker försvann liksom på vägen. Och nästa säsong kanske jag inte är kvar i stan. Jag kommer sakna tjejerna massor om det blir så men det kanske är lika bra att de får vandra vidare utan mig. Jag är helt enkelt inte det ultimata tränarmaterialet.

Nu tänker jag äta en glass. Gott men onyttigt. Fy jag måste komma i form snart ... vill ju vara snyggast på beachen i sommar. Efter cupen kanske jag får lite mer tid till träning. Tänk, ledig varje kväll efter jobbet. Då jäklar ...

Men, men ... som sagt, nu tänker jag äta en glass. Och drömma om varmare väder.

Det känns som om det var hundra år sedan jag träffade min älskling. Idag, äntligen, kom han hem! Lipton gör mig så himla glad. Som jag har längtat! Trist att han bara stannar hemma till imorgon ... men jag hinner busa och mysa lite i alla fall :-)

Det blir ännu en lugn helg för mig. Och så skönt det känns! Det är helt klart hälsosamt för både kropp och själ att ta en vit månad. Men när maj är slut får jag nog ge mig ut och svira en gång eller två ... för Angel kommer hem!!!!!!

Nu ska jag strax ut med Lipton.

Tjing!

Härligt att det äntligen är onsdag! Nu blev det mååååååååål!! Hoppas Sverige vinner!

I alla fall ... skönt med onsdag och vilokväll. Det börjar ta på krafterna att fara på träning efter jobbet. Imorgon hinner jag inte hem emellan, det är bara att trampa direkt till träningen. Det är ett jäkla trampande just nu. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Men kanske kan det ge mig lite muskler och kondition :-) Kan behövas.

På tal om träning så har jag satt upp ett omöjligt mål. En grej jag ska klara innan sommaren. Jag tänker inte ens försöka föklara men kan berätta att det krävs mycket styrka och teknik för att klara av det. Synd att jag inte är en akrobat. Ser ni mig med brutet näsben vet ni att jag i alla fall försöker.

Mååååål! Igen :-) Sverige leder med 3 mål!

Dags att återgå till hockeyn. Slovakien gjorde precis mål. 8 minuter kvar.

Jag är less på motvind. Det är nästan irriterande att cykla.

Måste shoppa lite snart ... vill ha massor med nya grejer. Till helgen får det bli shoppingmaraton tror jag. Årets enda maraton för min del. Om inte cykling i megamotvind kan räknas som en prestation likvärdig ett maraton.

Godnatt

Jag vimsade lite nyss. Det var ju Stolthet och fördom jag skulle se (och har sett nu). För andra gången i mitt liv blev jag kär i Mr Darcy. För några veckor sedan såg jag den nyaste versionen med  Kiera Knightley  och Matthew McFadyen. Då blev jag störtkär i Mr Darcy. Nu såg jag tv-versionen från 1995 med Jennifer Ehle och Colin Firth. Jag blev ännu störtkärare i Mr Darcy.

En sån skulle jag vilja ha.

Godnatt

Idag är jag nöjd som få! Nöjd över att jag snart har fått iväg tre jobbansökningar den här veckan och nöjd med dagen på jobbet. Nöjd med min gröna tröja också. Grönt är skönt!

Vi möblerar och rensar och slänger och pysslar och donar på jobbet nu. Det är så himla kul, jag älskar att göra sånt! Förhoppningvis kan vi förverkliga uttrycket från koja till slott :-) Finns det något som är bättre än att fixa och göra fint? Nej!

Framför mig har jag en lugn helg. Ska försöka kurera mig från förkylningen och tänkte hinna med lite hemmasysslor. Med skön musik ska det nog bli riktigt roligt. Får se om det blir en shoppingsväng och lite kompishäng också.

Nu ska jag krypa upp i fotöljen och titta på Förnuft och känsla.

Sedär, jag kan vara positiv också!

Tänk att något kan vara så fantastiskt underbart och alldeles perfekt. Lyckan är obeskrivbar och glädjen oändlig. Tänk att jag inte kan låta bli att dras med i den underbara känslan. Det går inte att sluta le. Men samtidigt rasar jag inombords. Min olycka verkar växa ikapp med andras lycka. Vare sig jag vill eller inte. Jag känner mig liten och obetydlig. Men ändå otroligt lycklig. Förstå att det är jobbigt att vara jag just nu. Det stormar och jag slits mellan himmel och helvete. Det är bara att bita ihop. Lyckan är trots allt betydligt större än olyckan ... synd bara att känslor inte går att styra. Förnuftet säger till mig hur jag borde känna men det är inte alltid jag lyssnar.

Fy för mig som tycker synd om mig själv. Det borde vara förbjudet. Jag har det alldeles perfekt egentligen, det är skamligt att säga annat.

Nu är det slutklagat. Nästa inlägg blir gladare, och nästa och nästa och nästa ... :-)