jennyhelena

Min morfar dog igår. Det är svårt att beskriva hur det känns. Sorgsenhet blandas med lättnad. För mig är döden något som inte går att förstå. Men jag förstår att det är bra att morfar äntligen får vila. Nu har han inte ont längre. Faktiskt så ler jag nu när jag tänker på honom ... han var verkligen en på miljonen. Jag kommer alltid att minnas hans starka personlighet och jag ska inspireras av den. 

Livet går upp och ner och ibland tar det slut. Det går inte att ändra på det. Ändå känns det så konstigt att det är så. Jag kanske växer upp någon gång och förstår det här med att vi alla ska dö ... men än så länge lever jag för det mesta i min fantasivärld där ingenting jobbigt händer, där människor är goda och där allting alltid ordnar sig. Jag har kanske haft det för lätt i livet, jag kanske är ovanligt naiv. Jag vill fortsätta vara det ett litet tag till.

Det värmer att tänka på de tre små solstrålar som kommit för att förgylla världen.

Hejdå