jennyhelena

Nu har jag kommit hem. Det blev som tisdagsvanligt tyska direkt efter jobbet. Vi fick lösa påskkorsord och mumsa på chokladägg men vi såg inte till någon Osterhase. Det känns riktigt skönt att det är kortvecka och långhelg för jag har så ont om fritid. Jag har även väldigt ont om plats i ett par leggings jag köpte igår. Kan inte bestämma mig för om jag ska lämna tillbaka dom eller inte ... fanns bara i XS/S och L/XL så byta storlek kan jag ju inte. Kan det vara hälsosamt att ha så trånga byxor att blodet inte kan cirkulera? Näe, det tror jag inte. Jag får väl se, det är liksom svårt att få pinnsmala och spikraka ben men kanske dessa leggings kan forma sig efter benen istället för att jag ska försöka göra tvärtom?

Hursomhelst, jag tänkte egentligen bara passa på att önska dig en glad påsk och sänder ut lite låtsaspåskpussar till alla som vill ha.

Lite hockeynerver. Men jag ser matchen i blindo ikväll. Helt slut efter veckan blev det så att jag landade i soffan hemma och ser inte matchen alls. Kör LIVE på hockeyligan.se men det är ju liksom inte samma sak. Det känns just nu som att Timrå inte är så bra ... skott- och tekningsstatistik talar helt klart för HV men å andra sidan kan det gå fort i hockey. Som jag brukar säga. Hehe.

Istället för hockey ser jag mitt favoritprogram, alla kategorier, Så ska det låta. Det enda som besvikar mig nuförtiden är att deltagarna är så ampna om att visa upp sig och sitt. På den gamla goda tiden var det mer kula låtar och spontana sånginsatser. Nu känns det mer producerat, planerat och plastigt. Men I'm still lovin' it :D

Med chips och äggröra i magen tänker jag att det är väl så här fredagskvällar ska vara. Några kanske tycker att det verkar ensamt men ibland är ensamheten det bästa sällskapet. Alltså, IBLAND!

Ich wünsche dir ein gut Wochenende och ser fram emot att fylla i ansökan till intensivkurs i tyska i Tyskland.

Vad gör jag åt lappkast, den sista droppen och halvsanningar? Inte mer än sover på saken verkar det som. Hur många nätter vet jag inte.

Jag förstår samtidigt som jag är totalt oförstående. Jag vet men har ingen aning. Och det fortsätter ungefär så det som klatrar. Jag tänker och känner men skulle kanske göra tvärtom ... ?

Jag tror att jag vet var jag landar.


Just nu är jag bara nyss hemkommen från tyskan och skulle beskriva huvudet som överfullt men tankeverksamheten som stillastående.

Jag är tydligen opassionerad enligt somliga. Men icke! Jag satt här och funderade över det där med passion. Jag skulle nog säga att jag är den mest passionerade person jag känner. Åtminstone inuti.

För att komma vidare från det ena till det andra men ändå stanna kvar inom samma ämne så tänker jag på två saker. Idrott och musik. Nej, förresten, jag tar med en tredje sak. Språk. Det här är mina föremål för passion. Det finns annat också, människor till exempel, men jag stannar här ikväll. Jag är varken ett fanatiskt musikgeni, en kunnig musiklyssnare, proffsidrottare, en trogen supporter, författare eller hängiven lingvist. Ändå är det inom idrott, musik och språk jag blir så där galet passionerad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Du vet när hjärtat springer iväg och tar tankarna med sig. Jag har berättat förut om alla känslostormar som handbollslivet triggade fram. Och varifrån kommer känslostormar om inte från passion? Musik väcker samma ogreppbart ofantliga känslor. Och språk ... där är jag en novis som bara drömmer om att vara bäst. Det är just det där med att vara bäst som är mitt stora aber. Mitt skäl till att inte vara det stavas tålamod och psyke. Bristande och fel. Det är därför jag kanske verkar halvhjärtad och kluven ... jag har passionen men inte de andra bitarna för att hitta fram.

Nu tröttnade jag plötsligt på att skriva. Ids inte utveckla detta otydliga resonemang som ändå inte är annat än ett ganska riktat meddelande och en slags ursäkt till mig själv.

Ikväll har jag för typ första gången någonsin delat ett chips innan jag började äta på det. Hittade det största chips jag sett trots att jag är tidernas chipsoman. Mer spännande än så blir inte kvällen (förutom att jag ska sätta mig och lyssna på musik och passionera mig in i tonerna och så småningom boken som jag så gärna vill berätta om men tänker hålla tyst om så att min bokklubbskompis U inte råkar läsa vad jag tycker om den ... det får hon inte veta förrän nästa bokklubbsträff).

Nu, natti. Jag kanske skriver om vardagen en annan dag. Det är mest jobb för dig som undrar. Och jobbet gillar jag!

Jag är rädd för traktorer som skottar och skopar
Men det är fint att få bort alla gupp och små gropar

Har precis slagit mig till ro i soffan. Jag tror på ännu en tidig kväll och många timmars sömn. Just nu har jag huvudet fullt av jobb och tyska så jag behöver nog en liten stunds rensning innan jag lägger mig. Det blir så mycket konstiga drömmar annars. Det räcker med att jobbet nästan alltid snurrar runt på morgontimmarna strax innan det är dags att vakna helt.

Idag har jag förresten lagt in önskemål på semesterveckor för sommaren :) Eftersom jag inte har några direkta planer var det svårt att fundera fram något men jag tänkte att det inte är någon idé att grubbla för mycket eftersom det inte är säkert att jag kan få semester precis när jag önskar. Inte så noga för min del egentligen ... ser fram emot en härlig sommar oavsett var, när och hur jag har semester.

Nu ska jag följa sista perioden i hockeyn innan jag nattar. Perfekt för att rensa hjärnan :)

Igår (längre tillbaka än så ids jag inte uppdatera trots att jag har varit usel att skriva på sistone) var jag så klantig. Promenerade till Ica för att hämta mitt bokpaket från Adlibris. Det var en härlig tur i det blida vädret. Jag tog med mig pant- och glasflaskor och var så nöjd med att få flera saker avklarade på en och samma sväng. Passade på att handla också och jag strosade runt länge inne på affären, hittade mycket godsaker och kände mig så glad. Jag hade läst på skylten till paketutlämningen att den skulle vara öppen till 17 på lördagar så det var bara att ta det lugnt. På lördagar! Klantklantjag. Det var ju söndag igår. När jag väl hade betalat matvarorna och skulle hämta paketet var klockan kvart över tre och det var en kvart för mycket det. Stängt och kört för mig att hämta min bok. Besvikelsen var total och jag grämer mig fortfarande över min klantighet. Så där disträ kan man inte vara om man inte är småbarnsförälder eller hopplöst förälskad. Hade jag bara haft huvudet med mig så kunde jag ju ha hämtat ut paketet innan jag strosade runt bland mathyllorna i en evighet. När ska jag nu ta mig tid att gå dit bort?

Det finns några glädjande saker att berätta också:

Jag har lagat middag+lunchlåda två dagar i rad.
En stor vårstädning är påbörjad här hemma.
Min provanställning har blivit en tillsvidareanställning :)
Jag är fortfarande kär i min iPhone. (Är det den jag ska skylla gårdagens klantighet på?)
Till helgen ska jag, syrran och Lipton åka till stugan.

Nu hör jag sängen ropa på mig. Ja, jag vet att det är tidigt men jag är trött.

Sällan tiden bara springer förbi. Näe.

Är det inte dragspel eller tvättstuga så är det tyska eller så är det det där som jag tror kallas socialt umgänge. Allt utom tvättstuga är ju härligt men jag blir lite förvirrad över att inte hinna med lugn och ro. Det kanske bara är jag som tycker om att sitta hemma för mig själv och göra ingenting. Eller?

Förutom att jag saknar ingentingtid så saknar jag hård träning. Skulle vilja köra tills jag är totalslut, det är så härligt. Men jag hittar ingen tid när jag är motiverad och ingen motivation när jag har tid. Typiskt.

Snart har jag kanske inte huvudet fullt av mitt härliga jobb hela tiden. DÅ ska jag hitta tid till ingenting och ork till sjuk träning.