Lathet, lust och lättja
It's oh so quiet. It's oh so still.
Ikväll firar jag Lill-lördag med lathet, lust och lättja. Det har f*n varit hektiskt på sistone. Så kom ikväll och bjöd på ingenting alls och jag bara njuter.
OS, dragspel och kvällstidning. Hur ofta händer det?
Jag har haft många aktiviteter och grejer på schemat på sistone. En hel del ogjort hänger på mitt dåliga samvete också. Ändå vill jag passa på att hylla tidsoptimismen! Det är ju trots allt härligt att alltid tro att det går att göra allt. Innan jag hinner gräma mig alltför mycket över det ohunna så kommer nya saker att se fram emot att hinna med. Det blir som en god cirkel (för det mesta ... men min omgivning kanske inte alltid tycker det). Det är nog så att det är handlingen, och inte tanken, som faktiskt räknas men jag tror att alla som känner mig vet att mina avsikter alltid är goda och jag hoppas därför att det finns någon slags förståelse för att jag inte kan göra allt jag säger att jag vill göra. Jag låter tidsoptimismen vara min ursäkt i alla väder. Folk får ju faktiskt lov att säga ifrån om det inte är okej. Men det är aldrig någon som gnäller, skäller eller surar. Inte högt i alla fall.
Det där blev ett ovanligt långt svammel om något jag inte alls hade tänkt ventilera. Jag skulle egentligen bara skriva om min stillsamma kväll. Kanske vill jag också slå ett slag för pendlandet. Eller Pendellandet som jag vill kalla det.
Det kan vara trist, tråkigt och drygt att pendla. Självklart är det så. Jag skulle ljuga om jag sa att det alltid är askul. Men ändå ... pendellivet har helt klart sin charm. Som i fredagskväll till exempel. Vi körde After Work i Härnta. Först skridskor och sedan middag. Det blev några glas vin men jag tog duktigt sista bussen hem till Sundsvall. Där satt jag nästan ensam och lyssnade på Winnerbäck. Njöt av stunden, det fantastiska humöret och alla känslor som Winnerbäck framkallar. Mitt i den magin är det svårt att ogilla pendlandet.
Jag kanske återkommer till pendling någon dag. Det är inte bara att pendla till jobbet som är aktuellt, jag skulle nog säga att humörpendling känns ganska angeläget att skriva om också.
Tillbaka till stafetten och sedan blir det sängen. Kanske hinner se lite hockey imorgon innan jag åker till jobbet :)
Ikväll firar jag Lill-lördag med lathet, lust och lättja. Det har f*n varit hektiskt på sistone. Så kom ikväll och bjöd på ingenting alls och jag bara njuter.
OS, dragspel och kvällstidning. Hur ofta händer det?
Jag har haft många aktiviteter och grejer på schemat på sistone. En hel del ogjort hänger på mitt dåliga samvete också. Ändå vill jag passa på att hylla tidsoptimismen! Det är ju trots allt härligt att alltid tro att det går att göra allt. Innan jag hinner gräma mig alltför mycket över det ohunna så kommer nya saker att se fram emot att hinna med. Det blir som en god cirkel (för det mesta ... men min omgivning kanske inte alltid tycker det). Det är nog så att det är handlingen, och inte tanken, som faktiskt räknas men jag tror att alla som känner mig vet att mina avsikter alltid är goda och jag hoppas därför att det finns någon slags förståelse för att jag inte kan göra allt jag säger att jag vill göra. Jag låter tidsoptimismen vara min ursäkt i alla väder. Folk får ju faktiskt lov att säga ifrån om det inte är okej. Men det är aldrig någon som gnäller, skäller eller surar. Inte högt i alla fall.
Det där blev ett ovanligt långt svammel om något jag inte alls hade tänkt ventilera. Jag skulle egentligen bara skriva om min stillsamma kväll. Kanske vill jag också slå ett slag för pendlandet. Eller Pendellandet som jag vill kalla det.
Det kan vara trist, tråkigt och drygt att pendla. Självklart är det så. Jag skulle ljuga om jag sa att det alltid är askul. Men ändå ... pendellivet har helt klart sin charm. Som i fredagskväll till exempel. Vi körde After Work i Härnta. Först skridskor och sedan middag. Det blev några glas vin men jag tog duktigt sista bussen hem till Sundsvall. Där satt jag nästan ensam och lyssnade på Winnerbäck. Njöt av stunden, det fantastiska humöret och alla känslor som Winnerbäck framkallar. Mitt i den magin är det svårt att ogilla pendlandet.
Jag kanske återkommer till pendling någon dag. Det är inte bara att pendla till jobbet som är aktuellt, jag skulle nog säga att humörpendling känns ganska angeläget att skriva om också.
Tillbaka till stafetten och sedan blir det sängen. Kanske hinner se lite hockey imorgon innan jag åker till jobbet :)
Kommentarer
Postat av: Therese
Tjenare:)
Ja pendlande har sina goda och dåliga stunder...Man hinner tänka så mycket då man pendlar...men det stjäl så mkt tid.
Visst var skidåkningen bra!? Hur går det på jobbet?:)
Levi mår lite lite bättre...jobbet är på migrationsverket som mottagningshandläggare, man jobbar mkt med internationella lagar etc. Precis det jag pluggat, jätteintressant, så håll tummarna:)
Vi får ta och ses snart igen! Kram kram
Trackback