jennyhelena

Appropå det där med förut, nu och sedan. Och längtan. Jag längtar så till sommaren! Tänker på snön som fyller min värld nu och ler men ser sedan sommaren där borta och skrattar högt. Sommaren är min tid helt enkelt, även om den vita vintern glädjer mig.

Jag lyssnar på härlig sommarmusik och njuter av värmen den sprider men fäller också en och annan tår när jag hamnar alltför djupt ner i sentimentalitetsträsket. Det är liksom som att här kommer alla känslorna på en och samma gång. Men vilka känslor? Ja, om jag det visste ...

Det är hårt förvirrat hos mig nu. För en gångs skull är det inte jobbdrömmar, karriärpanik eller ansökansstress som stökar och spökar. Det är något mycket värre. Eller bättre om man så vill. Det handlar om viktiga, riktiga känslor. Vad bökigt! Det återstår att se om jag ska köra på, lägga allt på hyllan eller bara vara. Det borde bli det sista va? För det var väl det jag kom fram till igår ... Jag bara är.

Sak samma säger jag och ser sommaren smyga sig hitåt. Jag kan väl inte veta allt?


Till er som alltid läser mellan raderna: Fabulera inte ihop för mycket av mitt svammel. Det finns alltid ett uns av över- eller underdrift i det jag skriver. Frågan är bara vilket som gäller just ikväll ...

Nattinatt