Handboll och utanförskap
Igår när jag gick på min sjumilavandring hem från träningen (på ishal is med minst tusen kilo packning) så hann jag tankeblogga en hel del. Jag funderade både på det ena (handboll) och det andra (utanförskap).
Först handboll. Helgen var som ett stort handbollskalas! Lördagen började med två seriematcher hemma. Två relativt enkla vinster. Nöjd och glad pallrade jag mig hemåt för att ladda inför kvällens EM-match. Tyvärr var den varken särskilt underhållande eller lyckad men det var ändå skönt med en lugn hemmahandbollskväll. Så kom söndagen och Sverige mötte Slovakien. En enkel och snygg vinst som förutom vinstglädje gav mig en ny idol: Dalibor Doder. Vilken lirare! Dagen gick och kvällen kom. Och med den veckans sista handbollsträning. En avslappnad träning i lagomt tempo. Så var den härliga handbollshelgen över. Förutom Sveriges knaggliga insats mot Frankrike i lördags så måste jag säga att det var en fin helg som gav mycket i handbollsväg.
Sedan utanförskap. Jo, det är så att jag känner mig utanför. Helknasigt av mig och knappast avsiktligt ... men faktum kvarstår. Jag befinner mig i en situation som jag ofrivilligt har hamnat i. Det kanske kan kallas livets naturliga gång. Jag skulle vilja kalla det för trist. Trist för mig alltså. För hur mycket jag än gläds med andra så står jag alltid mig själv närmast. Jag har nog betett mig lite illa, onödigt otrevligt och halvsurt på sistone. Det borde jag be om ursäkt för. Jag borde men någonstans tar det emot för jag är ju faktiskt less och grinig på riktigt. Det går nog över snart. Jag kanske ska hålla mig undan för att min omvärld ska slippa mina humörsvängningar. Jag får väl säga: Förlåt. Förlåt men jag är bara en människa.
Till sist. Ris och ros till mig ... från andra.
Kommentar som gjort mig väldigt ledsen: "Vi andra försöker komma i form. Du har inga former."
Kommentar som gjort mig väldigt glad: "Du har visat att du är rätt person."
Så, det är bra och dåligt. Mest bra skulle jag nog säga (även om mina inlägg ibland antyder motsatsen).
Tjingeling!
Först handboll. Helgen var som ett stort handbollskalas! Lördagen började med två seriematcher hemma. Två relativt enkla vinster. Nöjd och glad pallrade jag mig hemåt för att ladda inför kvällens EM-match. Tyvärr var den varken särskilt underhållande eller lyckad men det var ändå skönt med en lugn hemmahandbollskväll. Så kom söndagen och Sverige mötte Slovakien. En enkel och snygg vinst som förutom vinstglädje gav mig en ny idol: Dalibor Doder. Vilken lirare! Dagen gick och kvällen kom. Och med den veckans sista handbollsträning. En avslappnad träning i lagomt tempo. Så var den härliga handbollshelgen över. Förutom Sveriges knaggliga insats mot Frankrike i lördags så måste jag säga att det var en fin helg som gav mycket i handbollsväg.
Sedan utanförskap. Jo, det är så att jag känner mig utanför. Helknasigt av mig och knappast avsiktligt ... men faktum kvarstår. Jag befinner mig i en situation som jag ofrivilligt har hamnat i. Det kanske kan kallas livets naturliga gång. Jag skulle vilja kalla det för trist. Trist för mig alltså. För hur mycket jag än gläds med andra så står jag alltid mig själv närmast. Jag har nog betett mig lite illa, onödigt otrevligt och halvsurt på sistone. Det borde jag be om ursäkt för. Jag borde men någonstans tar det emot för jag är ju faktiskt less och grinig på riktigt. Det går nog över snart. Jag kanske ska hålla mig undan för att min omvärld ska slippa mina humörsvängningar. Jag får väl säga: Förlåt. Förlåt men jag är bara en människa.
Till sist. Ris och ros till mig ... från andra.
Kommentar som gjort mig väldigt ledsen: "Vi andra försöker komma i form. Du har inga former."
Kommentar som gjort mig väldigt glad: "Du har visat att du är rätt person."
Så, det är bra och dåligt. Mest bra skulle jag nog säga (även om mina inlägg ibland antyder motsatsen).
Tjingeling!
Kommentarer
Postat av: Linda S
Du och jag och stor kopp kaffe på lördag, om du kan och har tid? Sorry om jag har varit väldigt frånvarande den sista tiden men jag har inte riktigt varit i form men nu börjar jag komma tillbaka :) Jag ringer dig något i veckan!
Postat av: Linda
Tro mig...alla har vi svackor och jag känner
mig rätt ensam och utanför emellanåt.. Miss u! Kram
Trackback