Bollkänsla?

Finns det något i livet som framkallar fler känslor än sport? Än handboll? Jag har svårt att tro det.
Efter en hård helg i Falun vet jag att precis alla känslor som finns kan dyka upp bara sådär ...

Nervositet, stolthet, frustration, glädje, irritation, lycka, oro, sympati, ångest, iver, ilska, harmoni, hysteri ... och sedan fortsätter det bara. Känslorna som flödar under en cuphelg är obeskrivbara, oändliga och ofantligt starka. Det går knappt att föreställa sig hur det är möjligt att känna så mycket, så starkt, under en och samma helg. Jag var helt knäckt efter helgen i Falun. Knäckt av alla känslor som stormade. Knäckt av att bara vara. Om jag skulle mäta på en skala och jämföra känslorna som handbollen väcker med känslor som kärlek väcker .... ja då skulle jag lätt kunna säga att handbollskänslorna är starkare. Bara känslan av att hålla en boll i handen är för mig obeskrivbar. Det är lycka på något slags overkligt plan. En känsla starkare än allt annat.

Nä, jag kan inte förklara. Kan bara konstatera att bollkänsla är något mer än att kunna kontrollera bollen. Något mer än allt annat. Jag älskar handboll. Så är det.

Godnatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback