Lathet vs. begär
Sitter i soffan och är sugen på något gott. Affären känns oändligt långt borta.
Sitter i soffan och drömmer om mysigt sällskap. Jobbiga uppförsbackar och grinigt väder väntar.
Sitter i soffan och inser att jag behöver köpa snus. Kanske ett bra tillfälle att sluta.
Sitter i soffan och våndas över oredan här hemma. Om jag visste var jag skulle börja så kanske ...
Det är ofta min lathet vinner över mitt begär. Och ändå har ju jag nyligen konstaterat att jag är långt ifrån latast av alla. Men när jag väl har slagit ner min ofeta bakdel i soffan verkar det som att all energi försvinner. Ut i tomma intet bara och gör ingen som helst nytta. Det handlar kanske om att inse att det är full fart som gäller från att jag vaknar till jag släcker och somnar. Men det är inte ett sådant liv jag vill leva. Det borde gå att ta det lugnt en stund utan att bli förslappad. Någon som vet hur man bäst bär sig åt?
Vinnaren i slutändan? Begäret, definitivt. (Men lots of cred till latheten som idogt kämpar på och försöker ta över alldeles för ofta).