Det är inte jag
Det händer att jag förvånar mig själv. Tänker nej, så gör inte jag. Just ikväll kom jag på att jag inte har skaffat boende i Tyskland ... det handlar bara om en natt innan jag får checka in på skolan men ändå, väldigt olikt mig. Visserligen brukar jag leva efter mottot att allt ordnar sig men samtidigt vill jag gärna ha koll på tillvaron. Imorgon kanske jag tar tag i det där. Blir mig själv igen. Eller, i och för sig, en natt på Hamburgs flyplats lär inte knäcka mig. Det där var bara ett litet exempel på att jag förvånar mig själv med att inte vara mig själv. Snurrigt värre :-) Lika bra att sluta där.
I helgen har jag försökt rensa min garderob. Det slog mig att jag har sparat många minnesvärda plagg och nostalgitrippare som jag är så var det några stora leenden som flög in när jag tittade igenom gamla undanlagda kläder. Den assnygga skjortan jag köpte på Jersey trodde jag aldrig att jag skulle slänga men ... alltså, hade den varit två storlekar större hade jag sparat den för evigt men den gick absolut inte att rymmas i och det känns dumt att den bara ska hänga och skräpa. Den lilla tröjan jag fick av handbollslaget på min födelsedag för hundra år sedan i Spanien kunde jag inte kasta. Vad sjukt kul den cupen var! Mina Maui-kjolar är kanske inte snyggast i världen men bra strandkjolar och jag kan ju inte göra mig av med dom, Lahaina var paradiset på jorden. Allt som är köpt där måste vara kvar :-) Det finns många fler sådana minnesplagg som jag har svårt att slita mig från. Och egentligen, nog ryms väl några stackars tröjor till ... Det där med att känna alldeles för starkt för saker och ting, det är jag.
Well, nu ska jag diska. Värdelöst!