jennyhelena

Livet är galet ibland. Jag tror att jag befinner mig i en evighetsbergochdalbana. Jag känner mig glad, jag känner mig ledsen. Jag känner mig stark, jag känner mig svag. Jag känner mig lycklig, jag känner mig förtvivlad. Jag känner mig harmonisk, arg, nöjd, rädd, motiverad, uppgiven ... det tar aldrig slut. Hur ska jag kunna hantera alla känslor när jag knappt hinner uppfatta den ena innan den andra tar vid?

Jag tror problemet är att hjärnan och hjärtat drar åt olika håll. Kluven är nog vad jag är. Min uppmaning till mig själv: Tänk mindre!

Det har varit en omtumlande kväll för mig. Omtumlande på ett bra sätt men jag känner mig snurrig.

En dröm, en tid som inte finns
En tanke, en plats jag inte minns
Verklig och äkta, väldigt nära
Hoppfull men skör, lätt att bära

Godnatt
/Jenny Helena