jennyhelena

That's me nuförtiden. Har ett humör som en asjobbig tonåring. Måste vara för att jag inte känner någon ro i tillvaron. Rastlöshet, frustration, förrvirring och osäkerhet. Kan till och med vara bitter vissa stunder (och bitterhet är väl ändå det absolut sista man vill känna?) Så känns det just precis nu men funderar jag på det en annan dag kan jag känna precis det motsatta (kluven tvilling som jag är). Ska försöka vara lite mer sunshine i alla fall, för omgivningens skull.

Så le mot mig är du snäll. Då kanske solen i mig vaknar.
Sist (och minst) kommer något jag skrev en dag ... handlar om ett välbekant tema ... att skjuta upp saker.


Snart, jag ska bara
Vänta lite, låt mig vara
Stora drömmar, det tar tid
Snart tar morgondagen vid

Låt bli, säg inte mer
Jag vet att drömmarna blir fler
Snart tar nog livet fart
Jag vet bara inte vart

Sätt igång, sa du till mig
Snart ... nej, nej, nej
Ta tag och gör det du ska
Snart, var vad jag till dig sa


Godnatt, sov gott och dröm söta drömmar säger jag som befinner mig mellan gårdagen och morgondagen.