Yta vs.Insida
Dagens ämne är precis vad rubriken antyder. Jag har funderat mycket på det där med yttre och inre idag så det får bli lite sånt svammel. Anledningen till mina tankar kring detta är att jag ALLTID inser att jag borde lägga mer tid på utseendet . När jag strosar runt på stan blir jag ständigt påmind. Alla springer runt och ser skitsnygga ut medan jag kommer som en lufs i okammat hår och med sminket på sned. Pinsamt.
Eller?
Jag vet inte om jag tycker det är så viktigt att fixa sig från topp till tå vareviga dag. Ju äldre jag blir desto mer inser jag att skönhet faktiskt kommer inifrån ... det är inte en sliten, osann klyscha. Personer jag tycker om är vackra. En persons utstrålning är viktigare än om utseendet påminner om Johnny Depps eller Pomperipossas. En persons tankar och värderingar spelar större roll än kläderna han eller hon bär.
Hur vill du uppfattas?
Jag ställde frågan till mig själv och tog hjälp av ett väldigt hypotetiskt exempel för att komma fram till svaret. Jag tänkte mig att det var sommar och att ett gäng kompisar ville dra till stranden. Plötsligt blev jag påmind om att jag var otränad, likblek och hade halvorakade ben ... hm ... skulle jag följa med? Då tänkte jag: Vill jag uppfattas som:
A: hon som kanske inte är strandens babe men som trots allt är där och har kul med sina kompisar?
eller
B: hon som sitter hemma och tråkar för att hon inte vill visa sig i bikini?
Kom fram till att alternativ A definitivt är rätt svar för mig. Givetvis skulle jag,i den bästa av världar, ha varit i tipp-topp-form och aldrig behövt välja mellan dessa två alternativ men på grund av lathet befann jag mig inte där (kom ihåg att detta bara är rent hypotetiskt). Så, min slutsats är med andra ord: Insidan vinner matchen. Men jag är uppenbarligen ytlig också, annars skulle jag inte ha behövt fundera på det här. Det yttre är ju trots allt det första folk ser så kanske borde jag börja spendera lite mer tid framför spegeln.
Äh, nu är jag less på mitt tjat och min uppenbara dubbelmoral.
Dubbelmoral kanske blir dagens ämne någon dag framöver ...
Godnatt
Eller?
Jag vet inte om jag tycker det är så viktigt att fixa sig från topp till tå vareviga dag. Ju äldre jag blir desto mer inser jag att skönhet faktiskt kommer inifrån ... det är inte en sliten, osann klyscha. Personer jag tycker om är vackra. En persons utstrålning är viktigare än om utseendet påminner om Johnny Depps eller Pomperipossas. En persons tankar och värderingar spelar större roll än kläderna han eller hon bär.
Hur vill du uppfattas?
Jag ställde frågan till mig själv och tog hjälp av ett väldigt hypotetiskt exempel för att komma fram till svaret. Jag tänkte mig att det var sommar och att ett gäng kompisar ville dra till stranden. Plötsligt blev jag påmind om att jag var otränad, likblek och hade halvorakade ben ... hm ... skulle jag följa med? Då tänkte jag: Vill jag uppfattas som:
A: hon som kanske inte är strandens babe men som trots allt är där och har kul med sina kompisar?
eller
B: hon som sitter hemma och tråkar för att hon inte vill visa sig i bikini?
Kom fram till att alternativ A definitivt är rätt svar för mig. Givetvis skulle jag,i den bästa av världar, ha varit i tipp-topp-form och aldrig behövt välja mellan dessa två alternativ men på grund av lathet befann jag mig inte där (kom ihåg att detta bara är rent hypotetiskt). Så, min slutsats är med andra ord: Insidan vinner matchen. Men jag är uppenbarligen ytlig också, annars skulle jag inte ha behövt fundera på det här. Det yttre är ju trots allt det första folk ser så kanske borde jag börja spendera lite mer tid framför spegeln.
Äh, nu är jag less på mitt tjat och min uppenbara dubbelmoral.
Dubbelmoral kanske blir dagens ämne någon dag framöver ...
Godnatt
Kommentarer
Trackback