jennyhelena

... ja, hur är det egentligen? Ganska skönt skulle jag säga och jag har haft en riktigt härlig sommar som singel. Men så börjar hösten bli allt mörkare och kvällarna riktigt långa. Nu skulle det vara riktigt mysigt med någon att krama, någon som bryr sig om mig, någon som tycker om mig. Hmm ... hur hittar man någon sådan då? Krogen går bort direkt. Där är dom jävlarna bara ute efter en sak och det kan ju vara trevligt men inte riktigt min grej med engångsgrejer ändå.

Efter helgen som var känner jag att det skulle vara hälsosamt för min själ att hitta någon. Skulle slippa ångesten efter att ha raggat på sådana som jag kanske inte borde ha raggat på (inte för att dom varit ointressanta utan för att jag verkligen visar mina sämsta sidor när jag är full och raggar, sumpar chanserna liksom). Sedan har jag kanske stött på en och annan ointressant typ också men det är väl sådant som händer antar jag.

Inte nog med att min festfyllda singelsommar inneburit en massa meningslöst raggande, jag har lyckats festa bort viktiga saker också. Typ min favorittröja, ett kamerafodral, ett diadem och sist men inte minst min blodsockermätare. Jobbigt att slarva bort saker helt i onödan sådär. Knäppt. Korkat. Dumt.

Well, life goes on. Men please ge mig underbar kärlek någon. Hösten känns så kall utan.