Förvirrat och lite ensamt

Jag vet så lite. Och känner mig så ensam. Stackars, stackars mig ...

Jag är totalt oensam för det mesta men det är liksom känslan av ensamhet som spökar ändå. Jag skulle vilja ha någon att dela mitt liv med. På riktigt liksom. Jag har svårt att känna full tillhörighet någonstans just nu.

Min förvirring gäller nog det mesta. Jobb, kärlek, vänner, diabetes, handboll ... listan kan göras lång.

Det blir bättre innan jul, som mamma alltid brukar säga (oavsett tid på året). Lite halvstressigt att få allt att kännas bättre nu när det bara är drygt en vecka till jul.

Imorgon är det fullt upp iallafall. Matcher på dagen, glöggmys med tjejerna vid 16, Laserhallen 18-19 med laget och sedan middag på Bite Line (kanske en öl med en halvobekanting till sist också).

Ha det gott!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback