jennyhelena

Jag funderar på att återuppta mitt Geishaliv. Nu när jag är tillbaka där det en gång började. Gamla avlagda vanor kan vara värda att ta upp. För den goda sakens skull. På den tiden när jag gjorde min praktik där jag nu jobbar mumsade jag i mig en Geisha nästan varje dag. Åååh så gott! God choklad som är lite lätt krispig och smälter i munnen ... mmmmmm. Jag får nog gå och köpa mig en imorgon i alla fall så får jag se sedan om min gamla tradition lever upp på nytt.

Jag upptäckte idag att jag verkligen jobbar varenda minut som jag är på jobbet. Förutom fika och lunch då förstås. Det är inte konstigt att jag känner mig trött när arbetsdagen är slut. Skönt trött. Dessutom ser jag till att träna armarna när jag jobbar =) Fast det blir ganska statisk träning. Det är tur i alla fall att jag har en bakgrund som servitris för jag balanserar omkring med filmer inne i arkivet ungefär som att de vore tallrikar. Om en arbetsuppgift inte ger huvudet så mycket får man väl se till att den ger kroppen något!

Det har inte hänt så mycket i mitt liv på sistone. Jag hinner inte med mer än jobb och träningar just nu. Hur ska jag hinna skriva uppsats? Det ska jag fundera över i helgen. Jag måste komma till ett beslut. Det är nu eller aldrig.

I övrigt ser livet ut som vanligt ... fortfarande lite olyckligt kär, fortfarande lite för trög för att styra upp livet och fortfarande lite tveksam till att jag faktiskt kan något. Men våren är på ingång och det kan bara betyda en sak: Vi går mot ljusare tider!

Det här blev inte bra så jag slutar att skriva. I fortsättningen borde jag bara skriva när jag verkligen har något att berätta.

Tänk över livet nu och då
Men granska inte varje vrå
Följ med strömmen någon gång
Men välj din väg och sjung din sång

Ciao!