Upp, ner, upp ... och ner igen
Gnissel, prassel och fnitter, Varmt, kallt och varmt igen. En luftmadrass som stinker gummi och en kropp som protesterar. Mina två nätter på luftmadrass på regementet i Falun kan beskrivas så här: Jag sov för att jag var dödligt trött, inte för att det var skönt.
Helgen i Falun har kantats av skratt, tårar, spänning, ilska, förhoppningar och nerver. Cuplivet är underbart men hårt. Jag har pendlat mellan att vara zombie och hysterisk tränare som vill, vill, vill ...
Klart att det knäcker en. Cuplivet är underbart!
Vi började bra ... dalade lite ... ryckte upp oss rejält ... och sjönk till botten. Stress, krämpor och förkylningar satte en otrevlig punkt på helgen. Men jag ska försöka ta med mig det som var bra. Nu är det bara att träna vidare och utvecklas. Vi ska bli bättre när vi är som bäst. Vi måste bli bättre när vi är som sämst. Finns det någon som är bra på den psykologiska biten (=den viktigaste biten) när det gäller idrottsprestationer? Hjälp mig!
Livet i övrigt ...
Jag blir galen på telefonkontakt!! Snart får jag veta mer. Finns något? Jag hoppas ...
Godnatt