jennyhelena

Ibland utelämnar jag sanningen, ibland är jag falsk. Så är det och det erkänner jag gärna.

Förutom dom där iblandena så är jag uppriktig, ärlig, rak ... jag säger det jag känner precis när jag känner det. Det är inte alltid till min fördel eftersom genomtänkta yttringar ofta skulle vara mer till min fördel. Men jag kan inte göra annat än att endera vara tyst eller säga precis det som faller mig in för stunden. Jag vet förstås var jag står i många frågor och jag vet vad som är viktigt för mig. Så helt galet blir det inte alltid.

Du kanske undrar varför jag svamlar om min uppriktiga natur. Jo, det är för att jag blir totalt förbannad på människor som inte kan vara raka mot mig. Som inte kan säga vad de tycker och lita på att jag kan ta det. Jag må vara blyg, tystlåten, halvbutter och irriterande men jag är en vuxen människa som kan hantera uppriktighet och ärliga åsikter. Oavsett om det gör ont eller om det värmer så kan jag ta det. Bring it on!

Enough is enough. Än har det inte runnit över men sista droppen är inte långt borta ... snart blir jag tvungen att konfontera. Helt uppriktigt.

(Om jag nu är så uppriktig kanske du tycker jag att redan borde ha konfronterat dessa personer som irriterar mig så mycket och det kanske är så. Men du vet inte bakgrunden till min irritation ... )