Jag lär mig leva med det
Jag blir irriterad när jag inte vet allt på en gång. Ännu mer irriterad blir jag varje gång jag inser att det inte går att läsa sig till all kunskap. Det är ganska ofta jag kommer till den insikten. Lika ofta glömmer jag att det är så livet fungerar.
Andra människor är nästan alltid de bästa källorna till kunskap. Var och en på sitt sätt. Tid, tålamod och erfarenhet är inte heller att förkasta. Men jag vill veta allt på en gång. Den underbara känslan jag får av att lära mig något nytt eller att få en aha-upplevelse slår tyvärr inte den känsla jag får när jag är säker på min sak och vet vad jag pysslar med. Jag skulle tippa på att det är någon slags kombination av ett trygghetsbehov och allmän osäkerhet som gör att jag inte står ut med att inte veta allt på en gång. Det är knepigt.
Tänk om Baloo skulle knacka på min dörr och säga: Jag ska lära dig allt jag kan. Eller tänk om jag en gång för alla skulle ta mig i kragen och njuta av att lärande är som att bygga hus (vad jag nu vet om det). Det behövs en grund ... och så vidare. Eftersom metaforer inte är min starka sida stannar jag här. Jag tror hur som helst att om jag skulle fortsätta skriva vidare om det här så byter jag snart ståndpunkt. Jag har en tendens att göra det. Och det är därför det är så kul att skriva fritt ... det går aldrig att veta hur det ska sluta. Men nu slutar jag i alla fall innan jag snurrar till det här ännu mer.
P.S Idag har jag tvättat 35 par strumpor. Tiden går fort när jag har roligt och glömmer att boka tvättstugan. Det var inte så konstigt att det började eka i min garderob ... D.S.
Det som fascinerar mig idag: Tillfälligheter
Andra människor är nästan alltid de bästa källorna till kunskap. Var och en på sitt sätt. Tid, tålamod och erfarenhet är inte heller att förkasta. Men jag vill veta allt på en gång. Den underbara känslan jag får av att lära mig något nytt eller att få en aha-upplevelse slår tyvärr inte den känsla jag får när jag är säker på min sak och vet vad jag pysslar med. Jag skulle tippa på att det är någon slags kombination av ett trygghetsbehov och allmän osäkerhet som gör att jag inte står ut med att inte veta allt på en gång. Det är knepigt.
Tänk om Baloo skulle knacka på min dörr och säga: Jag ska lära dig allt jag kan. Eller tänk om jag en gång för alla skulle ta mig i kragen och njuta av att lärande är som att bygga hus (vad jag nu vet om det). Det behövs en grund ... och så vidare. Eftersom metaforer inte är min starka sida stannar jag här. Jag tror hur som helst att om jag skulle fortsätta skriva vidare om det här så byter jag snart ståndpunkt. Jag har en tendens att göra det. Och det är därför det är så kul att skriva fritt ... det går aldrig att veta hur det ska sluta. Men nu slutar jag i alla fall innan jag snurrar till det här ännu mer.
P.S Idag har jag tvättat 35 par strumpor. Tiden går fort när jag har roligt och glömmer att boka tvättstugan. Det var inte så konstigt att det började eka i min garderob ... D.S.
Det som fascinerar mig idag: Tillfälligheter
Kommentarer
Trackback