jennyhelena

Jag spelar alltid birollen liksom. Jag är en extrafigur, ett tillbehör, en kuliss ... en verklighetens sidekick. Nöjd så? Absolut inte! Jag vill dansa i strålkastarnas sken :-) Men jag vill inte hamna där genom att skövla, skena, trampa på andra eller gena. Jag vill vara som jag är men ändå hamna där.

Jag vet att jag är reserverad. Men också ärligt intresserad av vad andra har att berätta. Och uppriktig när jag själv berättar. Jag vet att jag kan verka trulig. Och det kanske jag är. Men låt mig vara det då. Jag låter alla gapiga apor vara som dom är utan att tjata på dom att lämna plats för andra. Ska det verkligen vara så att alla måste synas och höras så jävla mycket för att komma någonstans? Jag trivs i min lugna värld. Men vill ändå vara i ledningen, styrelsen, strategikommissionen eller vad fan som helst.

Så länge allt är som det är så fortsätter jag nog som sidekick .. eller så skaffar jag mig lite jävlar anamma. Får se.

Tjing!