jennyhelena

Jag trodde aldrig att det skulle finnas så många barn i min absoluta närhet som det gör nu. Hade inte ens tänkt tanken. Det kanske beror på att jag hittills i livet inte riktigt har reflekterat över vad vuxenlivet innebär. Många barn är det i alla fall. Några av dem har jag inte hunnit träffa än. Några är inte ens födda. Ändå finns även de i mina tankar och i mitt hjärta. Och det är det som är problemet med att barnaskaran växer så intensivt ... jag har varken tid, energi eller pengar att visa dessa barn och deras föräldrar att jag bryr mig om dem. Mer än något annat är det energin jag stupar på. Jag har knappt energi nog att ens orka tänka på och bry mig om alla. Ändå gör jag det. Jag kan inte låta bli tror jag.

Det är så konstigt att något väldigt bra kan bli betungande tycker jag. Så borde det inte vara.

Med det sagt vill jag säga att jag ser fram emot att träffa mina nya kusinbarn :) För, som sagt, jag tycker om, bryr mig och tänker på hela den barnaskara som finns i min närhet. Det är bara det att det tar för mycket av min energi ibland.

p.s. Idag slutade jag snusa i 23 minuter. Sedan började jag igen. d.s.