jennyhelena

Idag är bara en liten dag i mars. På många sätt en dag som alla andra. Jag sitter på jobbet och tittar ut på det gråa vårdagjämningsvädret och undrar om det någonsin kommer att bli vår. Känner mig totalt uppgiven. Inte på grund av vädret, inte på grund av mitt enträgna singelskap, inte på grund av att jag ska amortera massor på bolånet, inte på grund av två års semesterbrist. Det är jobbsökandet som gör mig uppgiven.

Den senaste tiden har jag faktiskt sökt ganska flitigt, brett och ambitiöst. Utan resultat. Nu funderar jag på att lägga ner allt och gräva ner mig. Så uppgiven känner jag mig.