jennyhelena

Ja Ä inte bitter. MEN ...

Det är så jävligt ibland. Jag kan få för mig att totaldissa alla, bara för att dom inte passar in i min värld. Ibland vill jag bara rata mina vänner. Dom har blivit med barn och familj och tråkiga. Jag känner mig så out of this world. Känner bara för att rata. Inte deras barn, för dom älskar jag ju, men föräldrarna tråkar ut mig.

MEN ... detta förbannade men. Jag älskar mina vänner. Oavsett hur less jag blir på deras familjeliv så kan jag inte rata dom. Kan inte. Dom är ju mina bästa personer i världen. Det är så jävla grisigt bara.

Men förstå att när jag sitter här och trivs med att bara ha mig själv att tänka på så saknar jag något, någon. Det är alldeles för enkelt att bara ha sig själv.

Jag har inte en enda singelvän. Inte en. Ingen som jag kan dela tankar med (jaaaa, jag känner några men ni är inte mina nära vänner). Om jag hade åstadkommit något ändå. Då hade allt kanske känts mindre offside. Nä jag vet inte.

Lev och skit i allt
Låtsas att livet är kallt