Uppför backarna
Efter en lång arbetsdag (tack och lov med tanke på sådant som behövde stökas undan och dessutom positivt flex) tog jag mig upp för Södermalms backar. Undrade flitigt hur jag iddes gå och cykla tokuppför varje dag när jag bodde där. Det var inte så farligt, kom jag fram till, eftersom det var värt besväret för att få bo i det hemtrevligaste och härligaste området i stada. Hursomhelst tog dagens resa uppför på krafterna. Målet var faktiskt Ica Nära Sidsjö ... jag tog en omkrok för cykeln var vid bion ungefär. I alla fall ... jag kom fram till Ica och hämtade ett nedrans bokpaket. I vanliga fall älskar jag bokpaket men det här var ett sådant där som kommer varje år som jag i ett svagt ögonblick tackat ja till att prenumerera på. Suck. Väl på väg hemöver, när bara nedförsbackar väntade mig, fick jag dra cykeln eftersom bromsarna är döda. Vågar inte chansa i full fart. Måste fixa! Min lilla extrasväng mellan bussen och hemma tog ganska lång tid och jag kom hem senare än planerat. Har nu suttit här och pysslat på med lite grejer inför cupen. Och det låter verkligen som att jag bara beklagar mig men riktigt så illa är det inte. Långt ifrån. Är trött bara och känner ingen lust att greja men jag ser fram emot helgen. Handbollscup är kul! Nu är datorn full av chipsfingeravtryck :) Erkänner gärna att jag tyckte mig förtjäna chips ikväll (efter en lång frosserihelg kan jag behöva frossa lite mer). Men nu ska jag tugga klart, stänga av och lägga ner. Huvudet är ungefär lika ostrukturerat som detta inlägg. Jag ser orden framför mig på skärmen och tänker Det där skulle jag inte orka läsa.
Godnatt