Ojdå
Det kommer inte bli något mer bloggande från mig. Inte nu i alla fall. Saknar att skriva av mig men är tom på kreativitet, ord och tankar.
En vacker dag hoppas jag på att ägna mig åt skrivande på ett eller annat sätt ... håll utkik hos välsorterade bokhandlare ;-) Om 30 år.
Ha det gott och njut av sommaren!!
Efter jobbet
Sjukt kul After Work igår!! Kan inte tänka mig att det finns bättre jobbarkompisar någonstans i hela världen :) Vi åt god mat, drack goda drycker och skrattade väldigt mycket. Och skratt var precis vad jag behövde! Idag är jag kanske lite sliten men det gör ingenting. Ska återgå till soffa och chips nu. Mer än så blir det inte idag. Tjing!
Frusen tid
En låtsastanke tar sakta fart
Fantasivärlden existerar snart
Ja, vielleicht
Ska jag ta mig tid att dragspela igen till våren? Ja, kanske. Låta nätterna ägnas åt hejdlös bokläsning? Ja, kanske. Klättra i alla berg, hoppa studsmatta varje dag, hitta tillbaka till kommunikationsvetenskapen (som jag älskar), sjunga karaoke tills alla andra lessnat och gått hem, lära mig mer om allt som fascinerar mig (och det är mycket), leva i handbollsvärlden, resa jorden runt på alldeles för många dagar, plugga till bibliotikarie, lära mig surfa. Ja, vielleicht ... aber ... Jag vill ju vara där jag är nu och lära mig allt om det också. Andas och leva i trävärlden typ. Ja, det vill jag också. Ska jag bli mer effektiv? Ja, kanske.
Jag trodde det var enkelt
Det är som vanligt med min blogg. Jag kan skriva en eller tolv böcker om ingenting men när det är verkliga känslor på riktigt så kan jag inte skriva någonting alls. Så är det och så kommer det att vara.
Men om jag ska säga något alls så vill jag gärna berätta att det finns fantastiska människor och jag önskar att det fanns fler. Godnatt.
Var är vardagen?
Jag vet inte vad jag ska kalla dagarna som skenar förbi men jag vill inte kalla dom för vardagar för det är inte riktigt så här jag tänker mig att sådana ska vara. Nåja ... det blir nog annorlunda snart. Typ när jag bestämmer mig för att dagarna ska vara annorlunda.
På väg tillbaka
So long.
Hemma
Min resa började med ett par dagar i England. I Cannock för att vara mer precis. På APF Show (typ Englands största mässa för "skog och sådant"). Och vilken mässa det var! Träffade många trevliga besökare och kunder, lärde mig ett och annat om våra produkter och om denna marknad som jag kommer jobba mycket med. Det var otroligt givande och jag är sååå glad att jag fick möjlighet att åka. Historier om husvagnslivet lämnar jag oskrivna. Det funkade, jag har lätt att anpassa mig till väldigt annorlunda förhållanden. Mer än så skriver jag inte om det nu. Det var super att träffa UK-kollegorna och att vara på mässan. Mest spännande ...
Tyvärr fick jag inte möjlighet att prova.
Jag landade sedan i Hamburg. Kom på att jag inte hade en aning om hur jag skulle ta mig till Rendsburg. Strosade runt lite på flygplatsen och försökte bli klok på hur tågtrafiken fungerade ... frågade till slut en informationsherre (på tyska till att börja med men jag fick övergå till engelska...han var så kass på tyska...). Fick byta tåg inne i Hamburg och sedan bar det av mot Rendsburg. Väl framme kom jag på att jag inte hade en aning om vart jag skulle. Frågade en man i en kiosk och tack och lov visste han vilken buss jag kunde hoppa på och vilken tid den skulle gå :-) Jag brukar aldrig vara sååå ostrukturerad men min allt-ordnar-sig-livsfilosofi visade sig vara den enda rätta. När jag klev av bussen var jag visserligen lost igen men jag hittade två damer som jag kunde få hjälp av. Till sist kom jag fram till Nordkolleg. Och vilket härligt ställe jag hamnade på!
Om de två veckorna med intensiva tyskastudier har jag inte mycket att säga. Eller, jo, jag har precis hur mycket som helst och därför väljer jag att inte ens försöka berätta det. Det jag kan säga är att i princip varje vaken sekund var fullspäckad och tysk. Vi hade världens bästa lärare och gruppen var super. Livet på Nordkolleg var verkligen långt ifrån verkligheten. Jag har nog aldrig lärt mig så mycket på så kort tid. Har inte heller ätit så mycket förut ... kan ha lagt på mig ett par kilon men det struntar jag i. Har druckit några öl också ... och jag måste säga att det kan vara farligt att låta 11 svenskar tillbringa tid tillsammans så där; borta från hemmet, familjen, jobbet och verkligheten. Tycker ändå att jag höll mig väldigt skötsam, dels för att jag ville orka med lektionerna och dels för att lektionerna gjorde mig så trött att jag inte orkade röja. Men kul hade vi!
Jag orkar helt enkelt inte berätta om min vistelse i Tyskland. Det var två fantastiska veckor och jag kunde inte önska mig mer. Nu ska jag se till att hålla igång och fortsätta förbättra tyskan. Tänker även se till att åka till Tyskland lite nu och då :-)
Nu är jag bara hemma och supernöjd. Ler åt mina härliga veckor borta, njuter av att vara tillbaka och ser fram emot att jobba på måndag.
Godnatt
En dag kvar. Och vilken dag!
Jag är för trött för att få mer gjort ikväll så det blir till att störta i säng. Alternativet skulle vara att tvinga mig till ungefär två timmars vakenhet ... sedan skulle jag kunna vara effektiv hela natten. Det är nu tröttheten är besvärlig och jag ids inte ta mig över tröskeln ikväll. Imorgon blir det säkert inte mycket sovet men det är då det.
Såå, godnatt.
Inte packad igår. Packar idag
Ungefär så här har mitt packande sett ut de senaste timmarna: En tröja ner i väskan. Strosar runt och fixar med något annat. Ett par regnbyxor slängs i väskan. Fastnar framför valvakan. Funderar på hur många halsdukar och sjalar det är rimligt att ta med. Plötsligt börjar det ramla ner några grejer i väskan men mest bara det jag behöver till dagarna i England. Jag hamnar framför datorn. Kanske packar vidare imorgon ...
Well, en sak har jag kommit fram till. Jag är den typen av person som inte tar med ett paraply till England.
Lite färdig
Helt otippat kom jag på att jag måste fixa några saker innan jag lämnar landet på onsdag. Har idag tagit nytt kort till körkortet. Skit, skit, skit ... vill inte byta körkort! Jag tycker om mitt nuvarande där jag ser ung och oförstörd ut. Nu är det avklarat i alla fall. Jag fixade även några grejer inför resan och känner mig därmed lite färdig att åka. Borde packa men väntar till typ imorgon. Ikväll ger jag mig ut på stan en sväng. Tycker inte att det finns några andra alternativ när Angel och T ska ut :-)
Nu måste jag sätta fart. Ska försöka svira om och käka innan jag ger mig av. Synd bara att det är så svårt att få något gjort medan nagellacket torkar ... tur att jag är lite färdig i alla fall.
Over and out
Stand up and shout
Det är inte jag
Det händer att jag förvånar mig själv. Tänker nej, så gör inte jag. Just ikväll kom jag på att jag inte har skaffat boende i Tyskland ... det handlar bara om en natt innan jag får checka in på skolan men ändå, väldigt olikt mig. Visserligen brukar jag leva efter mottot att allt ordnar sig men samtidigt vill jag gärna ha koll på tillvaron. Imorgon kanske jag tar tag i det där. Blir mig själv igen. Eller, i och för sig, en natt på Hamburgs flyplats lär inte knäcka mig. Det där var bara ett litet exempel på att jag förvånar mig själv med att inte vara mig själv. Snurrigt värre :-) Lika bra att sluta där.
I helgen har jag försökt rensa min garderob. Det slog mig att jag har sparat många minnesvärda plagg och nostalgitrippare som jag är så var det några stora leenden som flög in när jag tittade igenom gamla undanlagda kläder. Den assnygga skjortan jag köpte på Jersey trodde jag aldrig att jag skulle slänga men ... alltså, hade den varit två storlekar större hade jag sparat den för evigt men den gick absolut inte att rymmas i och det känns dumt att den bara ska hänga och skräpa. Den lilla tröjan jag fick av handbollslaget på min födelsedag för hundra år sedan i Spanien kunde jag inte kasta. Vad sjukt kul den cupen var! Mina Maui-kjolar är kanske inte snyggast i världen men bra strandkjolar och jag kan ju inte göra mig av med dom, Lahaina var paradiset på jorden. Allt som är köpt där måste vara kvar :-) Det finns många fler sådana minnesplagg som jag har svårt att slita mig från. Och egentligen, nog ryms väl några stackars tröjor till ... Det där med att känna alldeles för starkt för saker och ting, det är jag.
Well, nu ska jag diska. Värdelöst!
Så jag ska verkligen flytta?
Min kära Linda undrar ... och det gör jag också. Eller, jo JA, flytta det ska jag. Troligtvis till Härnösand en sväng men än har jag varken hittat lägenhet där eller påbörjat försäljningen av my sweet home Alabama. Det enda jag vet är att jag är oerhört trött på att bo i en etta och för tillfället är jag även less på att pendla. Det finns inga egentliga skäl för mig att absolut stanna i Sundsvall så varför inte prova den stad (by?) där jag tillbringar ungefär 90 procent av min vakna tid (snarare en känsla än en faktisk uträkning)?
Dagen idag tillbringar jag hursomhelst till hundra procent i Sundsvall. Min rensning kom av sig igår så jag tar nya tag idag. Men först behöver jag en påtår och en spark i baken (vem ställer upp?).
Nu regnar det. Höstmys!!!
Nej, jag kan inte sluta
Denna helg har inte varit alltför produktiv men jag har påbörjat några viktiga projekt. Allt i min garderob ligger just nu över hela lägenheten. En gigantisk rensning börjar ta form och garderoben är den första etappen. Jag tänker flytta snart och då kommer det kännas super att jag redan har gjort mig av med onödigt dravel. Kläder har jag visserligen skänkt bort några svänga under året men det finns säkert mer jag inte behöver. En stor kasse med skor är på väg till tippen och förhoppningsvis kan jag även få bort några andra saker. Det är härligt att hiva! (Nej, jag är inte sådan att jag bara köper och skrotar ... det jag gör mig av med nu är sådant som verkligen slitits ut eller legat på hylla flera år och skräpat.)
Jag saknar Lipton. Tänkte verkligen fara till stugan i helgen men det blev inte så. Jag har mycket att ta tag i på hemmaplan och det är ganska skönt att få något gjort.
Det var det. Premiären av min återkomst. Inte på något vis dramatisk eller extraordinär ... precis som det ska vara. Den som förväntar sig något mer intressant får läsa något annat helt enkelt.
Tjipp fallera och tjo
You know what to do
Om
Kort sagt så är livet bra. Jag har ett behov av att skriva av mig. Många som känner mig läser mellan raderna när jag är lite diffust lummig. Andra gör det säkert också för även när jag flumskriver så lyser det mesta igenom. Kanske är det meningen, kanske inte. Sällan blottar jag mig helt och hållet. Det viktigaste att veta om mitt bloggande är att det nästan alltid finns ett uns av över- eller underdrift. För just i skrivandets hetta kan jag inte låta bli att göra så.
I alla fall ... jag kommer fortsätta skriva. Inte nu på stört men om ett tag igen. Om livet. Och livet är ju bara som det är, varken mer eller mindre än man gör det till. Just nu är livet lyckligt olyckligt.
Jag ler.
